natughet. Den förutnämnde senatorn Foot, hvars död kom de radikala så olägligt, var på visst sätt märklig och en af relikerna fran senatens äldre dagar. Foot var senatspresident pro tempore, då mr Lincoln blef skjuten, och då vice presidenten upphöjdes till presidentskapet, blef Foot, om man så får säga, tronföljare. Hade Andrew Johnson dött, skulle Salomon Foot enligt lagen blifvit president. Men de radikala litade ej på honom, hvarför de i början af närvarande session i stället valde senatorn Foster till president pro tem