Göteborgsposten – 19 april 1866, sida 2

— — — — — — —— ———j—j— — AFT AtT— — —2 ——02 sm SA —— HS — BERN Från Berlin skritves till höln. Zeit., att uppköpen af hästar för artilleri och tross såväl som ätven för infanteriet fortfara, och från Hamburg erfar man, att betydande kontrakter der nppgöras för leveranser af bly till Preussens och Rysslands regeringar. Man tyckes ej heller annorstädes vara at den sangviniskt fredliga stämning som i Tyskland, der det ringaste halmstrå gripes med begärlighet och blir ett stort räddningsankar i tyskarnes lifliga inbillning. I England rådde på börserna i slutet af förra veckan en formlig panic, hvilken i någon mån tillskrifves tarhågorna tör ett krig. Consols ha under dessa dagar sjunkit under till och med de låga pris, hvartill de stodo under Krimkrigets svåraste hemsökelser. I Paris har det varit nästan på samma sätt, så att regeringen ansett sig nödsakad att framträda genom en af sina officiösa organer,Constitutionel, och söka på det vanliga sättet lugna sarhågorna. Huru stora dessa varit, visar sig bäst af nämnda blads artikel, i hvilken det bl. a. heter: Det gagnar till intet att fördölja, att Europa befarar en kris och att Frankrike ej är i stånd, att alltid och öfverallt förhindra kriget. Det är icke någon menniska gifvet, att kunna hålla alla lidelsefulla och äregiriga sträfvanden inom vederbörliga skrankor och lösa alla svårigheter. Franska regeringen har loyalt och ifrigt sökt åstadkomma en fredlig lösning af den slesvigholsteinska frågan. För att skaffa sig bättre gehör, har Frankrike i denna fråga städse iakttagit sträng neutralitet och hvarken tagit parti för Preussen eller Österrike. Det talade till dem endast i den europeiska ordningens, nationaliteternas och de allmänna intressenas namn, hvilka äska fred. Det har ännu mindre på något sätt uppmuntrat till krig... Ställningen är icke förtviflad. I intet fall kan den för Frankrike rättfärdiga de senaste dagarnes farhågor. Det är ej ett stort land värdigt, att taga denna förskräckta mine och så utsätta alla intressen för ohelsosam ötverretning. Större tillit och lugn skola bättre anstå Frankrike, alldenstund det dock icke kan förgäta den klokhet och hofsamhet, som den herrskare, hvilken i femton år ledt dess öden, visat uti alla europeiska frågor. Uti Italien fortfara alltjemt rnstningarne. tilleri, som fanns i Södern, har förts till Polinien. Oförmågan att ordna frågan om Donaufurstendömena kommer äfven till och ökar alldeles icke fredsutsigterna. Konferensmakterna ha nu måst finna sig i att låta furstendömena sjeltva bestämma öfver sitt öde, endast med det vilkor att de erkänna Portens öfverherrskap, hvaremot det skall stå dem fritt att fortfarande vara förenade eller skilja sig åt, att välja en främmande eller inhemsk furste. Denna sakernas vändning betraktas som en seger för Ryssland, som vill skilja furstendömena åt. Provisoriska regeringen i furstendömena söker visserligen efter bästa förmå .a motverka de ryska intrigerna, men det nyligen timade upproret i Jassy visar bäst, hurudana försänkningar de ha. Gsterrike känner sig synbarligen illa till mods häröfver och söker bjert framhålla de ryska stämplingarne, , , b Betydande trupptransporter äro under väg trån södra delen af riket och bli der icke ersatta med andra. Allt brukbart tungt arFrån Amerika föreligger nu det aktstycke, genom hvilket presidenten Johnson förklarat det borgerliga kriget inom Nordamerikas Förenta Stater faktiskt ändadt, hvarefter snart skall följa de nu sig underkastande och lojala Sydstaternas återinträdande i Unionens gemenskap med lika politiska rättigheter som de öfriga staterna. Denna presidentens proklamation har följande lydelse: Emedan Förenta Staternas president vid olika tider under åren 1861 och 1862 förklarade vissa stater vara i uppror, och kongressen under Juli månad 1861 fattade beslut, som förklarade att krig fördes ensamt för upprätthållande af konstitutionens supremati och för att bevara unionen oförkränkt, och att kriget skulle upphöra, så snart detta mål ernåtts; Emedan intet organiseradt eller beväpnadt motstånd mot Förbundets auktoritet existerar i de nyligen upproriska staterna och den egna, Förbundets eler staternas, civila myndigheten kan gifva lagarne svällande kraft derinom, och folket är lojalt sinnadt och har rättat eller skall genom lagstiftning rätta sig efter den sakernas ställning, som härflyter af det konstitutionella amendement, som förbjuder slafveri; Emedan det, i betraktande af förut nämnda premisser, är amerikanska folkets tydliga beslut att ingen stat kan af egen vilja utträda ur unionen och att derför hvarje stat borde qvarblifva och utgöra enintegrerande del af Förenta Staterna; Emedan folk i sagda upproriska stater på förut nämndt sätt gifvit tillfredsställande bevis på underkastelse under detta suveräna och vigtiga beslut om national enhet; Emedan det tros vara en grundprincip för hvarje regering, att befolkningar, som revolterat och besegrats och underkastats, antingen böra behandlas så, att man drifver dem till att frivilligt bli vänner, eller hållas i tygeln genom oinskränkt militärmakt, för att förhindra dem från att någonsin mera göra ondt som fiender, hvilken sistnämnda politik är oförenlig med humanitet och frihet; Emedan förfatwningen endast afser konstitutionela samhällen som stater och icke såsom territorier. pro