Göteborgsposten – 19 april 1866, sida 2

Fran Finland. Om nöden i åtskilliga delar af Finland ingå förfärande skildringar. Så t. ox. skritves från Nyslott till elsiagfors Dagblad bl. a.: Hade man i höstas lemnat hälften af det man nu nödgas gifva, så hade med dessa medel mycket godt blifvit uträttadt i och för vårt fädernesland samt mycket elände förekommits. Hunger, sjukdom, förnedring och död — se der hvad vi nu uträttat med vår finska tröghet. Åfver till denna stad hittade dessa samhällets olycksbarn vägen. I hvarje gård gingo de brandsyn. Snart är en liten ort som denna genomstökad, då man! vecka elter vecka knappast hann taga knifven från brödet och dag efter dag lemnade en skär: åt 50 å 75 personer — så måste man tänka på något lämligare sätt att hjelpa. Stadens herrar sammanträdde derföre och diskuterade saken. Ett sattigherberge ansåg Iman sig. i brist på lokal m. m., icke kunna inrätta, men ett arbetshus bestämde man sig för och blef detta på följande sätt organiseradt: De fattiga skasla sig nattlogis i staden, Om dagen infinna de sig i arbetshuset, der de tillsvidare sysselsättas med pertoch drefspritning samt komma vidare att karda kohår och spinna det till mattgarn. De som kunna arbeta måste det. Närliggande socknars fattiga emottages endast undantagsvis. För födan är sörjdt sålunda: En mängd af stadens fruar gifva hvar i tur middag, bestående at en mark bröd och soppa. Denna middagsspisning räcker till slutet af April och sedan — kommer tid så kommer råd. Till denna table dhöte få endast de fattiga tillträde, som äro försedda med arbetshusdirektionspollet. Blir af middagen något ötrigt skickas det till arbetshuset och utdelas åt de armaste vid qvällsvarden, som vanligt består af en mark bröd, salt och svagdricka. Frukost har man ej; men svagdricka bestås till dryck dagen om. Två veckor har inrättningen existerat och hyst omkring 90 personer dagligen. Lokalen har en välvillig man gratis upplåtit, ved erhålles af en annan och svagdricka at en tredje. Medel till inrättningens bestånd: subskriptionslistor, besparade soireemedel och så skola vi för den goda saken gifva sällskapsspektakel. När man inträder i arbetshuset, mötes man af en nedslående anblick. Utmerglade gestalter sitta der vid sitt arbete eller sköta om skrikande, krypande, sjuka eller döende barn. Se här några prof på seländet! En hustru kom från Nilsiä med fyra små barn, hvaraf ett mycket ofärdigt. Tre af dem dogo, den ena efter den andra, på svägen hit af köld och brist, men det sjerde — det ofärdiga — lefver. På denna färd, huru många gånger sammanpressade sig ej det arma modershjertat? Och att dessa olyckliga, hvad detta hjerta angår, dela de lyckliges känslor ser man derat att, då ett barnlöst herrskap af en qvinna begärde till fosterbarn ett af hennes små, hon blott fastare somslöt den lilla och svarade Nej, goda herrIskap, nog hjelper Gud ännu. En enka, shvars man nyss dött, gret bort sin förut redan svaga syn. Några veckor efter mannens död födde hon sitt andra barn, det första kan knappast ännu gå; ett tredje, fremmande, leder den ömkansvärda varelsen. Männe icke såtven ett hjerta at sten skulle röras att se dessa stackare på en vandring, se modren värma den nyssfödde vid sin barm, ledas af sen liten pyring och dragande på kälken en åanu mindre? Vidare ha vi en mor med tre barn — ett af dem så osärdigt att det endast kan existera i en ställning dag och natt, unsder sofva och vaka, under rast och på färder s— nemligen på knäna och stödd på armbågarna — det andra barnet har ofärdiga fötter och kan hvarken gå eller stå — det tredjes missbildning kommer jag ej ihag, men ätfven det hade fått sin del. Ytterligare mötte jag i staden en hustru med fyra barn. Mannen hade gått bort, Gud vet hvart, på arbetsförtjenst och familjen var nu på väg att uppsöka honom på måså, dit han först sagt Isig gå. Ett af barnen bade på vägen tått smittkoppor — svårt således att få stanna någonstädes. Framåt måste det gå. Och hur u gick det sorgliga tåget vid tillfället — A 2A2 : AE I