Göteborgsposten – 19 april 1866, sida 1

1 —— stdfressssscc—t— — — — — C—— —— — Hvar äro hästarne? frågade baronen, sedan Michel befriat domestiken. — Borta, herre. De skurkarne förde dem med sig, — Finnes det ej någon häst qvar på godset? — En enda, monseigneur, men ännu aldrig har den varit begagnad af en ryttare som ni. — Betyder ingenting. Spring och hemta den och håll med den utanför slottsporten. Pierre aflägsnade sig. — Än jag? frågade Michel, kan jag ej vara er nyttig? — Nej. Återvänd till Nantes, jag skall der inom två dagar återförena mig med dig. — Huru! ni vill att jag lemnar er ensam? — Det gäller nu att ej väcka någon uppmärksamhet. Derföre ju färre vi äro i sällskap desto bättre skall det vara. Skynda till Joigny, skaffa dig denna häst och fortsätt sedan din väg. Farväl! Renaud talade i kort och afbruten, nästan sträng ton. Man anade att inom honom kokade en vrede som blott saknade tillfälle för att utbryta. Michel kysste sin herres hand och försvann. Otålig och feberaktigt orolig gick den unge officern fram och tillbaka i vestibulen, väntande på Pierres återkomst. Denne kom snart tillbaka. Han ledde vid betslet en temligen vacker häst, något trög men starkt bygd. — Lyckligtvis, sade Pierre, har han ej arbetat i dag. — Så mycket bättre, han skall då kunna bära oss längre, svarade Renaud. (Forts.)