Göteborgsposten – 18 april 1866, sida 1

— Kom! afbröt Laffeymas i det han drog honom med sig. Abbn, alltjemt svärjande och förbannande, följde sin ledsagare framåt gatan. Sedan man tagit af inpå en annan gata, varseblef Boisrobert ett upplyst fönster och nedanför huset på gatan en mörk massa hvars konturer han ej kunde urskilja. — Hvad är det der? sade han i det han visade detta föremål för Laffeymas. — Tänk om det vore deras vagn ... — Åh! det är omöjligt! — Hrvarföre det? De hade blott en halftimmas försprång före oss ... Låt mig köra efter ... Vänta här tills jag kommer tillbaka. — Framför allt, visa dig ej! Det är af vigt att de ej upptäcka oss. — Var ej rädd. Jag har ingen lust att låta se mig. Med dessa ord smög sig Laffeymas försigtigt framåt. Han stannade framför det upplysta huset; det var ett värdshus. Den otydliga mörka massan var ganska riktigt en vugn. Värdshusets inkörsport som ledde till stallet stod öppen; han vågade sig in genom densamma och kom in på värdshasgården. Der befann han sig ansigte mot sansigte med en dräng. — Om du uppger ett rop är du död, sade han, i det nan satte en pistol framför drängens bröst. Om du är tystlåten och vill svara mig, så har du fem pistoler att förtjena. Välj! (Forts.)