Göteborgsposten – 18 april 1866, sida 1

—U—n—— — ——— ——— —— —— — Boisrobert tappade ej modet utan slog ånyo och med dubbelt så hårda slag på porten. Snart hördes samma buller af ett fönster som öppnades, men denna gång kunde man mirka att större försigtighet iakttogs än förra gången. Abben höjde på hufvudet småleende. Han hade sålunda slutligen triumferat öfver borgarens envishet. Åtminstone trodde han det. Men i samma ögonblick kände han sitt hufvud och sina axlar träffas af en kall dusch och då han såg upp varseblef han en hand som drogs tillbaka och denna hand höll ett kärl, hvars innehåll det utan tvifvel var som han fått öfver sig; straxt derefter tillslöts fönstret ännu en gång. — Huh! utropade munken hostande och spottande. Hvad vill detta säga? ... Jag skall lära dig, usling, att misskänna en man sådan som jag! Att förolämpa representanten för ... — Tyst! afbröt Laffeymas. Vill ni väcka hela staden och förråda oss? — Du har rätt, utbrast abben, men denne usling ... denne skurk ... detta kreatur ... jag skall döda honom! . Ja, vid paradisets elfvatusen jungfrur! han skall ej dö för någon annans hand än min! — I himlens eller afgrundens namn, var tyst! — Men jag är genomvåt! — Bah! det skall snart torka. Låtom oss gå och förlora ej tiden med att bråka för en obetydlighet ... — Ah! du kallar det för en obetydlighet du ... Jag skulle just vilja se dig i en sådan belägenhet! Bödel . eller snarare galgkandidat gå! ...