Göteborgsposten – 18 april 1866, sida 1

enstämmigt att en vagn kört förbi dem med vindens hastighet. Abbn gnuggade sina händer och kände en viss lindring i svedan efter de slag han erhållit. Vid ankomsten till Montargis var det mörka natten. De hederliga borgrarne i denna stad hade gått till hvila. Huru förskaska sig underrättelser här? Man stannade och höll rådplägning. Boisrobert ville denna gång i egen person göra de förfrågningar som voro af nöden. Han påstod att hans munkdrägt skulle ingifva mera förtroende och vördnad, ifall det behöfdes att väcka någon värdshusvärd för att skaffa sig underrättelser. Laffeymas ville åtfölja honom. De begåfvo sig töljaktligen framåt i den mörka staden och voro flera gånger nära att falla omkull, då fötterna stötte emot de ojemnt lagda stenarne eller sjönko ned i fördjupningarne. De hade knappt gått tvåhundra steg då den tjocke abben tröttnade. Han beslutade att klappa på den första port han kom till, begära upplysningar och förskaffa sig en lykta, skulle han också få betala den med guld. Han klappade på, men man svarade ej. Han började omigen och hörde öfver sitt hufvud ljudet af ett fönster som öppnades. — Redlige borgare, utbrast han, jag är en stackars abbs som spanar efter mina vänner. Har ni ej hört en vagn passera förbi? Har ni en lykta att låna mig? — Gå för f—n i våld! skrek en retad stämma. Fönstret stängdes åter.