Göteborgsposten – 18 april 1866, sida 1

BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. Boisrobert hade med skäl tänkt att en vagn som var belastad med åtta personer och dragen i hastigaste fart ej skulle passera obemärkt. Han hade derföre beslutat att följa dem i spåren utan att visa sig, för att insöfva deras vaksamhet. Det lyckligaste för Boisrobert af alltsammans var att ett fint regn fallit som jemnat vägdammet och hvarigenom de helt färska spåren efter hästskorna och vagnshjulen kunde urskiljas. Spåren blefvo sålunda lika lätta att följa som ett villebråds då marken är betickt af snö. De ledde verkligen till Orleans. Man gjorde halt en stund inran man inträngde i staden. Laffeymas steg till marken och sökte skaffa sig underrättelser. Han erfor utan minsta svårighet att en vagn anländt dit en halftimma förut, att de resande som betunnit sig i densamma ej tagit sig tid att byta om hästar utan försvunnit i riktningen åt Montargis till. Boisrobert beslöt att göra på samma sätt. Olyckligtvis inbröt mörkret och det blef omöjligt att som förut på vägen följa spåren af flyktingarne. Det var likväl ingen tid att förlora. Några bönder som blifvit fördröjda, två eller tre formän, som man mötte och tillfrågade svarade ) Forts. fr. N:o 87.