Göteborgsposten – 16 april 1866, sida 2

10 VS SSP, MTM STA MTG —22 OST varstal, i hvilket han på nytt betonade nödändigheten af påfvens makt äfven som verldsig konung. Senare Post. I ställningen mellan Österrike och Preusen har icke inträdt någon ny förändring. Man yckes dock i Tyskland hängifva sig åt fredsörhoppningar, hvilka likväl ingalunda kunna vara grundade, alldenstund spänningen måste pli ännu större, då tvistens kärnpunkt åter verkligen kommer till tals, och denna är ElHschertigdömenas öde. Man drager sig å omse sidor för att nämna dem; men afgörandet af lenna fråga innebär kriget eller den europeiska kongressen. Härunder når oss från Nordslesvig en rörando beskrifning på dervarande befolknings stämning, till hvilken man i Europa förr eller senare måste lyssna. Ötver hela Nordslesvig har man d. 8 Mars sirat Danske konungen Christian IX:s fodelsedag, men måste naturligtvis göra det inom lyckta dörrar, ty några yttre bevis på danska sympatier tåla preussarne ej. Men något måste göras, och derför — döptes en ovanlig mängd barn, hvarat man tog sig anledning att beströ gatan med grönt, utan att gensdarmerna kunde skrida in. Äfven minnesmärket på kyrkogården öfver de under förra kriget fallna danska soldaterna blet med anledning af dagen betäckt med kransar och band, i hvilka de röda och hvita färgerna spelade hufvudrollen, ja, tillockmed en mängd små Dannebrogsfanor planterades på grafven och fingo denna gång, märkligt nog, vara i fred. En brefskrifvare från Haderslev tillägger: 1 allmänhet är stämningen nu som alltid frimodig och sförhoppningssull, och medan jag skrifver detta — det är marknadsafton och befolkningen i rörelse — genljuder gatan af danska nationalsänger; och såsom viitnesbörd om, att den skandinaviska ideen äfven slagit rö ter i den slesvigska befolkningen, ljuder sången om Nordens enhet tillsammans med de andra, och — spådomen ådet fria måktiga Norden uttalas högt och tydligt just här, hvarest de preussiska bajonetterna visserligen för ögonblicket hafva makten, men der folket likväl åter skall bli tritt, om vi blott hålla fast vid vårt säkra hopp! Till slut skall man, som sagdt, i Europa nödgas höra dessa uttalanden från den undertryckta befolkningen. Wienertidningarne kritisera skarpt Preussens förslag till förbundsreform, hvilket grundar sig på allmän rösträtt. De mena ätI ven, att de mest betydande bland de tyska Mellanstaterna befinna sig uti frågan om förbundsreformen i den fullständigaste öfverensstämmelse med Österrike. Den officiösa Debatte säger, att man i Tuilerierna anser reformförslaget vara ett försök af Preussen att rycka till sig den militära ledningen i Tyskknd, hvilken eventualitet ingalunda skulle kunna vara likgiltig för franska kabinettet. I Badens hufvudstad har ett stort möte, I bevistadt af deputerade at alla fraktioner, förklarat sig för antagandet af Preussens förslag om det tyska parlamentet. Detta förslag skall dock ännu icke vara bestämdt formuleradt. Dess allmänna syftning skall dock vara bildandet al ett sederativt, vidsträcktare förbund, inom hvilket ett trängre förbund sedan skulle kunna bildas. Nationalföreningens medlemmar i Berlin syha hatt ett möte, hvarå fattats den resolution, rlatt de krigshotande förvecklingarne visa nöda vändigheten af en förbundsresorm; att Preus3 sen bör såsom rättmätigt anspråk fasthålla vid t)hertigdömenas militära och maritima införlifr vande, dock ej med våld; att det nu frama komna förslaget till förbundsretorm endast kan -föras till målet af en regering, som utan ina skränkning förverkligar landets egen försattiningsrätt.