Göteborgsposten – 14 april 1866, sida 2

QO.cT —0—— Rättegangs och Polissaker. Poliskammaren. Till poliskammaren hade grosshandl. C. Engel, boende i huset N:o 36 vid Norra Hamngatan, i går blifvit uppstämd, derföre att han förl. Tisdags afton a Norra Hamngatan groft oqvädat och slagit bokhållaren W. E. M. Forssander. Grosshandl. Engel hade i egen person inställt sig inför poliskammaren. En mängd åhörare hade infunnit sig, förmodligen af intresse för hr B., som år en ung man, väl bekant i staden såväl för sitt blygsamma väsende, som på grund af de lysande af; ) färer, han lärer göra, och hvilka ha sin grund i den liberalare lagstiftning angående räntefoten, som på ssenare åren gjort sig gällande — affärer, som arligen I böra treoch fyrdubbla det kapital, han på desamma nedlägger. Ahörarne, mest yngre personer, voro, som sagdt, talrika och ett spändt intresse tecknade sig i ungherrarnes ansigten då målet påropades och E. med ledig hållning steg framför dombordet. Äfven hr Forssander steg fram, försedd med ett par prydliga sskrämor på näsan, hvilka utgjorde souvenirer af hr I grosshandlarens kuytnäfvar. Forssander, som uppmanades att förtälja sina öden den minnesrika altonen, berättade att han vid tillfället varit i sällskap med hr Engel, och då hade denne slagit honom. — Af hvad orsak? frågade polismästaren. — Vet cj af hvad orsak, genmälde F.; förmodligen är sådant en gammal vana hos hr grosshandlaren. F. berättade vidare, utt han jemte några vänner varit inne på E:s kontor, hvarest de något ordvexlat med anledning deraf att F. ansåg det E. i en penningaffär icke burit sig rätt åt mot en af F:s vänner. E. bad slutligen de på kontoret innevarande gå ut, hvilket dv gjorde, atsöljda af E. sjels På gatan fortsattes ordvexingen, men denna bade ej varat länge, förrän E. slog F. cn örfil, så att hatten föll af honom. De promenerade vidare och utanför hörnhuset af Gustaf Adolfs torg, hvarest F. ytterligare uttalade ett ogillande af E.s betcende, gat denne F. ännu ett slag och detta för näsan, med den effekt, att besagde parti af hans ansigte for i blod. Grosshandlare Engel, som nu fick tillfälle att yttra sig, förklarade, utt tvisten ej rört peningeaffärer. Historien var den, att hans städerska på förmiddagen rengjort namnskylten af porslin på hans dörr och dervid begagnat hett vatten, hvilket till hälften från den blanka skölden utplånat namnet Engel. På eftermiddagen var plåten försvunnen och Engel misstänkte nu de på kontoret innevarande vännerna för att ha borttagit densamma (något, som han äfven sade dem). Då de senare utkommo pa gatan, yttrade F. till E.: Din dj—4 mordbrännare, du har täpdt eld på Svea! Dessa ord skulle F. låtit åt följas af en örfil, hvilken al F. med en annan bedvarades. — Vi gingo sedan nedåt hr Lindströms hus, fortsatte E.; han skällde? på mig och jag skälldet på honom. Jag slog då slutligen till honom. Först slog han likväl mig. — Jag slog honom ej, jag blott strök honom öfver ansigtet, förklarade P. — Och så kallade han mig för mordbrännare. — IIvarför det då? frågade polismästaren. — Jag förnekar att ha kallat honom mordbrännare, yttrade F. — Hörde någon det? frågade polismästaren. — Nej, F. kom emot mig och yttrade sakta: Din dj —a mordbrännare. derpå tog han mig om halsen och tog mig om ansigtet såhär ... Med dessa ord rusade E., för att visa huru det gått till, fram till F, tog honom om halsen och gal hans näsa en högst eftertrycklig knuff. — Nej, låt bli detder, näsan kan gå i blod en gång till, yttrade F., med skäl missnöjd öfver detta hårdhändta sätt att genom mimisk aktion atergifva den ifrågavarande tilldragelsen. — Jag får frå a, tillade han derefter, vänd till polismästaren, om det är rätt att han får visa hur jag gjorde? —Nej, det får han väl ej, svarade polismästaren. — Detta var temligen hårdt, fortfor F.; så hårdt 10g jag ej i. Jag hemställer om ej detta bör särskildt beifras. För öfrigt skall jag be att få bevisa det Jag spottade blod hela dagen i går. — Åh! det är väl ej lifsfarligt, eller hur? fräsgad boligmästaren. — Ahnej.. icke såvida jag ej får kallbrand, genmälde F., som tycktes vara en spefagel. — Grosshandlare Engel är väl öfver 18 år? fraI gade polismästaren innan han, sedan förhöret nu var I slut, gick att afkunua domon. — Ja, jug är 23 år, svarade B. i j ; j j ; E. dömaes derefter att för misshandel å gata bota 50 rdr äfvensom att för ärerörig beskyllning böta 10 rdr, eller att undergå 9 dagars fängelse vid vatten och bröd. F. dömdes att för missfirmligt beteende mot E. böta 20 rdr. Då denna affär sålunda kostat grosshandl E. så betydligt som ett helt års ränta på mänst 20 rdr, är det tvifvelsutan att hoppas det han hädanefter skall hålla sig beskedlig. —— O—7 L— F