Göteborgsposten – 14 april 1866, sida 2

2 — 1453, YVURKW41111111 n. fl. kontrapunkternas, den kanoniska och lugerade stilens uppfinning o. s. v. — —— —— — Från Utlandet. Bismarcks åtgärd, att vid Föorbundsdagen föreslå upprättandet at ett demokratiskt tyskt parlament kan ingalunda vara oväntad i Wien, der hans förslag redan i flera veckor varit föremål för diskussion inom pressen. Såsom prof på, huru de österrikiska tidningarne ställa sig härtill må anföras detta ur ett wienerblad: Det är ett vackert infall af nuvarande preussiska ministeren, att den vill genomföra det tyska parlamentets författning af 1849, hvilken sönderslets af preussiska gevärskulor på valplatson vid Waghäusel och i Rastatts såstningsgrafvar. Den tyska kejsarekronan skall sättas på den mans hufvud, som var högste b filhafvande generalen under fälttåget i Baden. De hyenor, som tjuta i Kreuzzeit., genomrota nu de grafvar, i hvilka hvilar stoftet af den tyska författningens försvarare, för att i dem finna bevis på huset Hohenzollerns rätt. och de inbilla sig, att de derigenom kunna gifva det gamla kejsarhusets ärfda rättigheter nådestöten. Sammo man, som tillintetgjort den parlamentariska regeringen i Preussen, uppfunnit ett regeringssystom, enl. hvilket en konstitutionel stat kan styras utan budget, och beröfvat folkets representanter yttranderätten, han vill nu återupprätta det tyska parlamentets författning. Är det möjligt, att högmod kan drifvas till störve vansinne, och hurn skall man finna ord för att uttrycka det han mot tyska folket, som ligger häri. Oppositionen i Preussen kan just icke heller berömma sig af konseqvens. Bismarcks tidning låter den ock med rätta höra, att den bryter mot hela sin förut intagna hållning, då den nu uttalar sig mot ett krig med Österrike, sedan den under en lång följd af år klagat öfver förödmjukelsen i OImätz. Den starka agitation, som satts i gång öfver hela Preussen för fredens upprätthållande, är för öfrig: betydelselös, emedan regeringen har hela makteu i sina händer; har den något resultat, mäste det snarat vara till Bismarcks förmån, emedan de betänkligheter, som konung Wilhelm möjligen ännu kan ha mot en brytning med Österrike, lättare skola undanrödjas, då han ser, att de män, som ständigt bekämpat hans regering och hvilka han anser för sina personliga fiender, fordra fredens uppräthällande. Ännu mindre infly tande kan det naturligen utötva på regeringen, att många preussiska tidningar, hvilka förut gjort sitt bästa, för att öfverskatta Preussens makt och underskatta Österrikes, slagit om, så snart de fingo se, att saken tog en allvarlig vändning. Bland dessa är just Koln. Zeit., som ens fått det klart för sig, att preussarne haft för stora tankar om sig sjeltva och inbillat sig, att de voro verldens herrar, derför att de öfvervunnit Danmark. Det är öfver hufvud nu för sent för preussarne att hålla fredspredikningar; dessa hade varit på sin plats, då de tyska härarne inföllo i Danmark och brandskattade Jutland, men då funno preussarne allting fört ärligt. Det skall säkerligen icke dröja länge, innan den i Preussen pägåcnde ugitationen för freden blir förbjuden, alldenstund den redan stämplats som landsförräderi af de officiösa tidningarne. Den preussiska regeringens uppträdande vittnar, synes det oss, om, att hon oåterkalleligen fattat sitt beslut, och att ett återtåg endast är tänkbart, om konung Wilhelm tappar koncepterna och ger Bismarck respass. Ju mera händelserna rycka framåt, desto mindre sannolikt blir ett dylikt omslag, hvilket länge ansågs för möjligt, ty konungen af Preussen är lika svagt begåfvad om herrsklysten och derför i viss mån otillräknelig. Preussens förslag till parlamentsreform har hänvisats till de olika förbundsregeringarne, för att dessa skola derötver fatta beslut, Preussens ombud begärde, att det skulle hänskjutas till ett utskott. Osterrike skall hafva 1 Jtalien begärt upplysning om de af detta vidtagna rustningar, och fått till svar, att Italien i detta afseende endast rättar sig efter Osterrike, som sjelf rustar i Venetien. Att Italien har best mdt assallit från alliansen med Preussen, synes vara temligen visst. i Från Frankriko tillkännagifves, att marskalk Niel incognito haft flera möten med kejsur Napoleon. Föremålet för deras öfverläggvingar var upprättandet af en observationskär vid Rhea, öfver hvilken Niel skullo taga besålet. Som bekant var det marskalk Nicl som; skickades till Turin några månader före it: alienska krigets början, för att begära prinsessan Clotildas band för prins Napoleon, me dan det andra ändamålet med hans e6 2 i