Göteborgsposten – 13 april 1866, sida 3

j länge kan fortsätta en notvexling, utan ne nåste afbryta underhandlingarne med Berlin. IA, )et närmaste steget skall således antagligen tf; li, att vi skola få höra omtalas med snarate den österrikiske gesandtens hemkallande rån Wien under en appell till det öfriga huropa. Preussen vill kriget, det är synbart Å. v. s. dess nuvarande regering. Ett inslag i denna tyska oroligbetsvarp tr broschyrsabrikationen i Paris, hvilken i tirvarande stund eger sin märklighet. För ågon tid sedan utkom i den franska hufvudtaden en broschyr med titel Napoleon IIT ch Preussen, hvilken allmänt antages ej vara ldeles främmande för Bismarck. Den förrdar lifligt en fransk-preussisk allians. Preusen har i Europa en dubbel race. Det måste udga sin supremati i Tyskland till men för )sterrike och genom utvidgande af sin hafsust intaga plats bland Europas sjömakter. detta senare fall är Kiels hamn för detsamma nödvändig. Det har ock bemäktigat sig den. Elbhertigdömena skola nu närmast innexeras. Österrike skall vilja hindra, för itt ej förlora sitt inflytande i Tyskland; likaedes de smärre tyska staterna, som åter skulle göra anspråk på politiskt oberoende. För att öfvervinna dessa hinder, måste Preussen söka sig en fast, trogen och stark allians. Ryssland skall ej gifva en sådan (men så är let dock, och Bismarck rufvar med czaren på betydelsefulla planer), emedan det ej kan vilja släppa ifrån sig herraväldet i Östersjön; Engand är för vanmäktigt, det spelar en bankuttörs roll — återstår Frankrike, som är den snda makt, hvars allians Preussen bör verkligt (?) söka. I vederlag för denna allians bjuder broschyren Frankrike ven viss gränsreglering vid Rhen, hvarigenom Frankrike skulle så Sarbruckens kolgrufvor. Genom alliansen skulle Preussen ingenting ha att frukta.Det politiska Europas framtid ligger i de två orden: Preussen och Frankrike. Genom alliansen med Preussen skulle Frankrike vinna freden och Napoleon kunna uttöra sin stora mission i Italien och Östern, hvilken endast genom fred kan verkställas. Emot denna broschyr har nu i dessa dagar utkommit en annan, hvilken är ett indirekt svar på den förra och antages uttrycka det franska utrikesministeriets uppfattning af den genom den preussiska-österrikiska konflikten skapade ställningen. Den nya broschyren heter: Den österrikiskt-preussiska konfilten. Förf. söker häri isynnerhet göra det klart, att det icke, såsom man i Tyskland beständigt påstår, finnes någon slesvigholsteinsk fråga, utan upplöser sig denna i två frågor, neml. den holsteinska och den slesvigeka, ut hvilka den förra tillhör förbundets områda, medan den andra har en international karakter. Detta är ej något nytt; men allt sedan freden i Wien har en sådan åtskillnad nästan icke mera gjorts, emedan det såg ut som den förlorat all praktisk betydelse, och om den ånyo framhålles, måste väl meningen vara den, att saken på grund at oenigheten mellan de tyska stormakterna återvänder till sin utgångspunkt. Det är förbundets sak, säger fört., att ordna Holsteins förhållanden, och det tillkommer Europa att fatta beslut om Slesvig, hvilket med våld lösryckts från Danmark, dock för båda hertigdömenas del under det vilkor, att befolkningen rådfrågas. Emot stridens lösning på detta sätt, heter det vidare, kan Preussen icke göra några invänningar, utan att förklara sig sjelf för lögnare; ty Bismarck har gifvit både förbundet och Europa de högtidligaste löften om, att han ej vill vidtaga något afgörande, utan attinhemta deras samtycke för resp. Slesvigs och Holsteins del. Förf. hänvisar, såsom stöd härför, till Preussens depesch af d. 19 Jan. 1864 till kabinettet i London, i hvilka det förklaras för naturligt, att den slesvigska frågan på grund af sin internationela karakter icke skulle kunna definitivt afgöras utan i förening med de makter, hvilka undertecknat londonerfördraget. Förf. säger, att Bismarck äfven ingåd på befolkningens omröstning, för hvars uppriktighet Europa måste ha andra garantier, än dem man kan ha genom de preussiska agenternas öfverscende. Bismarck fordrade å londonerkonferensens möte d. 18 Juni 1864, att Slesvigs befolkning skulle höras. Efter dessa anmärkningar uppmanar törsslutligen Österrike att oförtöfvadt bringa frågan fram på det sätt, som han anvisat. Både den tyska Förbundsdagen och Europa skola emottaga dess förslag, och Preussen skall befinna sig under en så stark tryckning, att det ej skall kunna emotstå. För Frankrikes del tramhålles, alt det helt säkert skall med glädje ingå på ett sådant förslag. Det har synbarsligen för förs. legat mesta vigten på, att visa de fräcka motsägelserna i Bismarcks politik, för att öka den förbittring, som länge rådt i Frankrike mot den preussiske konseljpresidenten. Från alla trakter i Preussen — skrisves det från Berlin — ingå underrättelser om AA I Fn