Göteborgsposten – 13 april 1866, sida 1

sig i sidorna i det han kallade alla paradisets helgon till sin hjelp. Under tiden sökte Renaud att framkomma till Blois, der han hoppades att få andra hästar; men han fann att man för att anlända till denna stad nödvändigt måste sakta. sin ridt. De präktiga hästarne hade nu tillryggalagt sjutton lieues efter afresan från Savonnidres. Efter tio minuters färd måste man rida i gående. Hans följeslagare på flykten följde hans exempel, och de hunno slutligen fram till Blois. De hade behöft en och en half timma för att tillryggalägga de tre lieus som de voro aflägsna derifrån. Det värdshus de snart observerade, och på hvars för vinden vaggande skylt syntes ett gyllene lejon, föreföll dem som en räddande fyrbåk. KHertisinnan var alldeles krossad af trötthet, och hästarne kunde knappt taga ett steg. Klockan var fem på morgonen. Följande Boisroberts exempel hörde sig Renaud om efter en vagn. Värdshusvärden, som lofvades en betydlig belöning, åtog sig att skaffa en dylik. Undor tiden återhemtade hertiginnan de Chevreuse sina krafter samt intog några förfriskningar. Gaspillae och hans vänner höllo med glaset i hand liktalet öfver sin kamrat I Eclopå. Omkring klockan sex kom värden på Gyllene lejonet och tillkännagaf att han hade med sig den så mycket efterlängtade vagnen. Michel tog tömmarne, Gaspillac satte sig vid hans sida, Adonis och ia Papiöre satte sig bakpå, medan hertiginnan, grefven och Renaud placerade sig inuti vagnen.