Göteborgsposten – 11 april 1866, sida 2

en lärer vara den, att kapt. W. en längre; id lidit af kräfta i tungan, hvarför han sökt jelp hos läkare i Stockholm, men af dem för. larats obotlig. Förliden höst undergick han peration i Köpenhamn, men denna nisdtyeade-. Enligt provincialläkarens attest var an redan så klen, att han icke kunde förära annat än flytande födoämnen, och hade i tterst svårt att göra sig begriplig, då hani alade. Han trodde, att han skulle dö at! vält, och befarade, att han snart ej ens skulle unna förtära sin dittills hufvudsakligaste föda, vuljong. Detta i sörening med de svåra plåkorna torde kunna gifva en förklaring åt detta jeltmord. Kapt. W. var född 1819 och blet Asicer 1841. Såsom vi i törgår korthet omnämnde har ullförvaltaren G. EB. Gyllenhoff i Karlstad atnändt sig lilvet sistl. Lördag. Härom har nu ugått följande närmare detaljer: Skottet alsköts i hjertat. G. bodde i öfra våningen af komministersbostället. KI. 12 hörde komminister Nygren ett skott aflossus i G:s rum, då ban rusade in och fann G. liggande tramstupa på golfvet med en dammborste i ena handen och bössan afbruten invid stocken. G. hade satt sig på en stol och begagnade dammborsten för att med den aflossa skottet. Förladdningen hade antändt hans skjorta, och elden nade redan fattat i kläderna, då N. kom in i rummet. G. berömmes säsom en skicklig ech arbetsam tulltjensteman, men har, anda sedan han kom till Karlstad, varit sjuklig till lynnet och ej umgåtts med någon. Man kän ner ännu icke orsaken till hans fattade beslut, men antager, att det haft sin grund i haus svärmodighet. Från Töreboda skrifves d. 9 ds till Red.: Den glada tidpunkten är nu förhanden, då våren gör oss sitt vänliga gästbesök, ehuru den ännu qvarliggande snön söker jälva detia vittnesbörd. — Ja! Våren är kommen, lirkan sjunger gladt i skyn, solen stiger allt högre och högre, de första Floras täcka barn tilta blygsamt tram der drifvan smält bort, t. ex maskrosen STussilago farfara) och den Nilla behagliga snöblomman, flyttfåglarna hafva åter kommit från sin utflygt till Söderns varma länder, och parasoletterna ha redan börjat nyttjas al våra älskliga damer. Ilvem kan då djerfvas bestrida, att våren står i sin utvecklingsprocess? — Dock ingen poesi finnes utan att någon prosa tittar fram bredvid. Vi äro här i Töreboda snart sagdt försatta i belägringstillstånd, ty vägarna, åtminstone de mindre bivägarna, kunna knappast befaras man må begagna hvad äkdon som helst, utar att resenärerna riskera, aw bryta armar och ben al sig. Då i forgår en Hofva-bo skulle resa från Töreboda hemåt och kom till Skin. naredssall, sjönk hästen så djupt ner i en pi vägen liggande snödrifva, att han derur förs efter många svårigheter slutligen blef upp hjelpt, hvarefter skjutsgossen fick återvändtill Töreboda, och den resande beslöt att sort sätta resan till fots, heldre än att utsätta sig tör ett nytt, dylikt obehagligt reseäfventyr. — På några ställen, som legat på sank mark har en sådan myckenhet snövatten uppkommit att folket betraktat sina hem såsom exempla af ett slags modern Noachs ark. — Skull vi derföre nu få mycket regn, så morabil dictu: är det bäst att retirera till Billingen klippiga höjder. Hr Pontus Klemans i London cessio I al H HS8. ännnt er halv: