Göteborgsposten – 9 april 1866, sida 1

——xxnwn0 tt7F1. jrznrkiulk —— — talning utan att de intaga fartygen från sjön. IlIvar och en lotsbåt bar sin egen förtjenst. Till den kan man söka i nödens siund, i orkaner, stormar, och högbrusande sjöar. Norska lotsbåtarne äro icke större än våra, men alltid ute; kunna de ej lägga längs sidan, så kastas en ända ut till dem irån fartyget, hvarmed de göra sig fast, hvarefter de öfverlemna sig i vågorna och sedan dragas ombord på skutan: det är att vara Jots. — Norska lotsen är sjowannens lif; men svenska lotsen är sjömanuens död.