Göteborg d I Ilnril 15866. Teater. Gårdagens representation ut märkte sig för det särdeles goda samspel, der jemnhet och den karakterssanning, hvarmed de i de båda skarpt skiljda pjeserna: Så tuktas en argbigga och Han ser för djupt i gla set, uppträdande utförde sina resp. roller Unj hvar på sin rätta plats och en lärdighet i ialogens recitering, som tör visso är på svensk ambulatorisk scen mer än vanlig, detta är tvenne egenskaper, tör hvilka sällskapets ledare såväl som de spelande förtjena allt pris. I förpjesen glömde man nästan bort, att dialogen förrådde ett ursprung från annat sekel än vårt, och de städse så skarpt utpräglade Shakspeareeska karaktererna orhollo genom spelet sin nödiga utjemning. IIr och fru Pousette och hr Lagerqvist äro sedan tordom bekanta och gouterade i sina roller i nämnda stycke. Ur Liehtenbery hade denna gång Lucenzios parti och är det oss glädjande att här kunna intyga framsteg, som angifva att denne skådespelare arbetar med energi och god vilja; han har särskilt den förmånen att kunna säga sina saker väl, blott han undviker att falla i ett mera petoriskt än handlande manr, hvilket dock stundom händer. Efterpjesen Han ser för djupt i glasel ir, såsom bekant, en liflig och munter våde