Göteborgsposten – 6 april 1866, sida 1

Från Töreboda skrifves till Ked. Vid lagtima vinterting i Hesslerör var en s. d. nämndeman Andreas Apelgren, boende i Ek, instimd och anklagad at allmänna åklagaren, länsman S. Jungmarker, tör det han, troligon af hämnd ölverfallit och slagit bonden Ekström, också boende i Ek, då denne en dag i sistl. Februari månad varit stadd på hemresa ifrån Mariestad. Dervid hade tillgått på följande sätt, som vittnar om den råhet, som i dylika fall ännu dessvärre vidlåder mången af allmogeklassen: Andreas Apelgren hade sprungit efter Ekström, ehuru denne i sällskap med sin hustru åkte på en vagn, och sedan han upphunnit föremålet för sin hämnd, hade han tvärt stannat hästen (hvilket ej var svårt, då det var uselt väglag), sprungit upp i vagnen, och, efter åtskilliga hårda karesser, kastat såväl Ekström som hans hustru ur åkdonet, dermed mannen fått sin ena arm öfverkörd af ett af hjulen, dock utan att skadas, hvarjemte han som minne erhöll en och an nan blånad. Mellankommande hjelp hindrade våldsverkaren från att vidare misshandla sina offer. — Den tilltalade erkände inför domstolen blott till en del hvad som lades honom vill last, ehuru åberopade vittnen styrkte angifvelsens riktighet. — Efter handläggningen al detta mål förändrade sig situationen, i det nämndemannen nu intog kärande-platsen och bonden Ekströms brorson, Pehr Johan Ekström, ställde sig på svarande-sidan, anklagad af den förre, att på sin farbrors uppmamaug hafva lömskt örverfallit och slagit Apelgren,