Göteborgsposten – 5 april 1866, sida 2

— Det är åt er, herr grefve, som jag öfverlemnar omsorgen att bestämma detta. — Jag har ej för ögonblicket något mål. Alla de ställen, hvarest jag skulle kunna söka skydd, äro alltför aflägsna, för att jag skulle kunna bege mig dit till häst utan att stanna på vägen. — Det utgör ingen svårighet. Ni kan köpa en annan häst. — Och ni? — Vi äfven. — Godt, återtog Chalais, men jag skulle hälst vilja stanna på någon okänd ringa plats, hvarest jag kunde låta stormen gå öfver ... — Det är lätt, afbröt Renaud. Jag kan erbjuda er denna tillflyktsort. — Hvar? frågade hertiginnan. — På det lilla slottet Pardaillan. — Hvar ligger det? , — Nära Joigny, omkring femtio lieues från Tours. D Vi resa öfver Blois, Orläans, Montargis. — Tillhör detta slott er, M. de Francheterre? frågade m:me de Chevreuse. — Ja, madame, men jag underrättar er på förhand, att det är i dåligt skick. — Hvad gör det! yttrade grefven. — Och om man uppsöker oss äfven der, invände hertiginnan. I (Karta Y