Göteborgsposten – 4 april 1866, sida 2

som ut honom skulle köpa förlagsrätten äfvei för Finland. Militäröfversitteriet i Stockholm. Fråi Stockholm berättas i senaste n:o at skils tuna Allehanda?: Ar H., en ung man, som för några år sedan vi sat en flicka vid nagon al de mindre teatrarne e viss uppmärksamhet, hvilken från henues sida besva rades, råkade härigenom att förtörna ett par löjtnan ter, som äfven lagt ut sina nät för den unga tärnan Vreden kokade en dag i förra veckan öfver hos de unga, lifliga Martissönerna, de träffade hr H. på Car XIII:s torg, det var redan mörkt och de voro nog usla att, fastän de voro tre och han ensam, ösverfalla honom med hugg och slag och misshandlade honom obarmhertigt. Emellertid tänkte H. icke låta dessa slagskämpar komma så latt ifrån saken; de fingo nys om att de hade en stämning att förvänta, hvarför de beslöto att söka göra upp allt i godo. De skrefvo ett bref till H. och bådo honom infinna sig på en källare i några smärum. H. befarade visserligen att ånyo blifva misshandlad, men han är ej rädd af sig och gick dit. Imkommen bjodo de honom att dricka ett glas chumpagne och låta allt vara glömt, men han ville ej höra talas om en uppgörelse, utan önskade få offentlig upprättelse, stod fast vid sitt fatrade beslut och aflagsnade sig. I ett rum utanfor satt en af officerarnes lader, eu riksdagsman i borzarständet, jemte en annan ledamot af samma stånd och hvilken senare är känd för sin förmåga utt lägga erden väl. De försökte på allt sätt förmå H utt asstå trän sig föresats, men omöjligt. Målet torde snart förekomma och det vore hög tid på att ett exempel tatuerades. som lärde dessa öfvermodiga herrar att besinna, att det finnes andra menniskor än de och att man måste lägga band pa sim lusta att vilja spela ofversittare. — Eget är att regementscheferna behandla slika saker så lugert, och Jag tror att det skulle vara ett radikalmedel för att sa ett slut på dessa uppräden, om (såsom en insandare I eu tidning och som sjelf är militär föreslagit) otficerarne ålades att alltid så i uniform; de skulle nog taga sig i akt då. Om on civil tjensteman förgår sig på det viset, sa är hans bang afhruten, och om en kontorist gör dewsamma, riskerar han att mista sin plats, ty hvilken principal vill väl ha en person, som står och skyldrar i tidningarne såsom en störare af allmän ordning. Vi hafva haft exempel på begge delarne, nemligen en tjensteman med stora relationer och i god tur, som för ett öfvervåld mot ett fruntimmer på gatan måste lemna hufvudstaden och nu dväljes i en landsortsstad, samt en ung, skicklig man på ett större kontor, hvilken för ungefär samma sak förlorade sin plats och numera sjunkit steg tör steg — allt för ett ögonblicks obetänksamhet. Och hvad fick löjtnant Peyron, som var med om uppträdvet i Berns salong? Jo, 6 dygns arrest! För hans deltagande i uppträ det? Nej, för det han varit i däligt sällskap. Myc ket tretligt för hr Diedrikson aLt få ett skriftligt videtur på att hans sällskap är dåligt! Men hvan som är verkligen dåligt, det är att våra unga officerare få grassera huru de vilju Sådant skulle aldrig händt under konung Oscars tid, än mindre under den store stamfadrens. Flyätsaglar, deribland starar och handelsexpediter, ha nu omsider börjat anlända till Kalmar — akritves derifrån d. 31 sisil. Mars. Kalmar sund är isfritt. Gamia utskänkningsbolaget i Kalmar hade i förra veckan bolagsstämma, hvarvid bolaget beslöt att upplösa sig och att af den disponibla nettovinsten, c:a 17,500 rdr, anslå 15,000 rdr till upptörande af ett nytl folkskolehus i Kalmar. Medlen skulle dock icke härtill få användas förr än om 5 år. Dessutom anslogos 2,000 rdr ull en stipendiifond åt pauvres honteux. Återstoden c:a 500 rdr, skulle användas till planerande och plantering.