Göteborgsposten – 4 april 1866, sida 2

tjent! sade sergeanten som öppnat porten tör honom Hvad är ditt ärende här? — Jag ville be er om härberge, svarade han, ty min herre har ej varit synlig i dag, och jag vet ej hvar jag skall träffa honom. Han var bekant för flertalet al de kungliga gardisterna, och mången gång då hans löjtnant varit stadd : tjensteutörning hade han tillbragt natten midt ibland dem, — Stig på, sade man till honom i låg ton, men framför allt intet buller. — Aha! hvad har man för sig här? yttrade den unge mannen i samma ton. Hvarför har ni lagt er? — Tyst! vi ha er fånge som vår kapten befallt oss att noga bevaka. — Hvar är han? trågade Michel i det han låtsade den största förvåning och såg sig omkring i rummet. — Rör i rummet intill, bakom den der dörren. Åh, tnsan! men han skulle kunna komma undan. — Har ingen tara. En af oss är inne hos honom med laddad pistol. Vi ha order att aflösa hvarandra hvarje halltimma. För öfrigt tyckes ban ej ha någon lust att komma undan; han har ej gjort en enda rörelse sedan han kom hit. — Det var mycket sagdt! utbrast Michel glädvigt. Derefter tog han plats vid det bord som stod midt i det improviserade vaktrummet, lade framför sig bröd, skinka och fyra fulla buteljer, som han drog upp ur sina rymliga fickor.