Göteborgsposten – 4 april 1866, sida 2

— Baptiste skall törse ev med sådana. Är det in gonting vidare? — Jo, fru hertiginna ... men jag vet ej om jag kan begära .... jag behöfver tusen pistoler. — Ej mer? Nej. Jag har lofvat att betala ut trehundra ge vast, och återstoden (iodt. det der blir er ensak. atbröt hertiginnan de CHEVTCU-2. Har ni hittat på något sätt att befria grelven? — hoppas det. Dot är av Michel jag anförtrott detta gravnlaga värt. At er betjent: utropade den unga qvinnan. Åt min dibror, fru heri ginna, rättade Renaud. Det tinnes saker som en adelsman ej kan göra sjell. Framgången al mina planer bero: på snabbheten af deras utförande. Det är ej en mivut att förlora. Gir betallning om att era hästar skola vara färdiga genast. Miehel och jag ha våra. Låt utvälja den bäste för gretven .. de fyra andra för mina nya rekryter ... oeh snart! Under tiden hade Michel enligt de befallningar han erhållit al sin husbonde begifvit sg till det hus i hvilket Chalais satt fången, och klappade beslntsamt på porten. Man öppnade den också för honom, men på samma gång varseblof han en blottad värja. — Vänta litet! sade han sorglöst, herrar gardister äro sålunda i tjenst denna natt? — Det är Michel! det är herr de Francheterres be