Göteborgsposten – 4 april 1866, sida 1

———— om Ärbetarebostäder. I morgon förekommer inom stadssullmäktige en första behandling at den för vårt samhälle så vigtiga och för dess framtid så betydelsefulla frågan om upprättandet af flera arbetarebostäder än de förut varande, genom hvilka arbetaren kunde mot en rimlig hyra komma i åtnjutande af ett sundt, ljust och gladt hem, hvilket han kan älska, till hvilket han måste längta efter dagens sträfvan, som det är honom en glädje att göra allt trefnare, i det han sålunda förädlar hvad honom omgitver, äfven förädlande sig sjell. Ett angenämt hem är den bästa sparbössan tör såväl den fattige som den rike. Denna fråga sysselsätter för närvarande lifligt alla nationalekonomers tankar och framstår som ett af vår tids problemer, hvilket de förmögnare måste söka att till sin egen säkerhet lösa, på det faran af proletariatets krig mot rikedomen må besvärjas. Och denna fara är i det hela så lätt att undvika. Litet kraft och mod, och den goda gerningen skall vara utförd, alla till fromma, ingen till försång. Men framför allt måste vi lära oss akta arbetet och dermed äfven arbetaren. Alla do gamla kastskiljnaderna måste vika hädan. Det skall ej längre vara fråga om arbetets tolerans, utan om arbetets rätt. Jules Simon sger ock i förtalet till ett af honom nyligen utgifvet verk Arbetet: ÅLLLLLLLLLLLULLL —