Göteborgsposten – 3 april 1866, sida 2

2. 7 ! 1 Å 4 BJUV RE En annan katolsk prest, hvilken tyckes haft lika afsigter med sin kollega, har äfven häktats. En italiensk tidning berättar närmare härom, att en hop rasande fanatici drog ge nom gatorna, trängde in i fredliga borgarehus och begick de atskyvärdaste handlingar. Man kastade de mördade genom fönatren ut på gatan och brände dem jemte husgerådet, som man samlat i en hög och förvandlat till en anutodafe En aut de olyckliga kastade man från tredje våningen ned på gatan; de båda andra olyckliga mördades af rasande qvinnor, på den ena skuro surierna af halsen med en rakknif, den andra slogs ihjäl med stenar och trampades under sötterna. 400 bersaglieri ha måst inkallas för att återställa lugnet. I England hållas under dessa dagar öfverallt reformmöten, å hvilka beslut fattas om understödjande af regeringens reformförslag, alldeles som hos oss för några månader sedan. I Birmingham har äfven dylik demoustration utförts, märklig derför att John Bright till mötet insändt en skrifvelse, hvilken anses skola komma att utotva ett djupt inflytande på den allmänna meningens gestaltning i fragan. Han säger deri bl. a.: Det förslag till ny vallag, som nu försl ggr parlamentet, är ett ärligt förslag. Dot skall, vi det går igenom, gifva medelklassen inom såväl stadssom landtdistrikten i vidsträcktaste mån rösträtt och störta den af 1832 års reformakt fastställda principen om de arbetande klassernas uteslutande. Af arbetarne skall den nya lagen inom alla betydande och solkrika ståder gifva så många vulrätt, att de ej längre kunna anse sig afsigtligt uteslutna al lagen och kränkta... Jag säger, att förslaget är ärligt, och gilver det än minimum af hvad regeringen kunde gifva, ger det kanske alldeles så mycket, som regeringen kan hoppas att genomdrifva inom parlamentet. Parlamentet har aldrig varit reformen af hjertat tillgifvet ... Det är ej heller något troget uttryck för folket. Men det onktadt skall förslaget gå igevom, om Birmingham och andra städer göra sin skyldighet... En nedrigare sammansvärjning, än den som nu bildats i Underhuset mot förslaget, har ej setts derstädes under flera generationer. Den är riktad mot förslaget och ej mindre mot lord Russell, hvilken bestämt regeringens liberala och folkliga politik .., Hvad kan och måste under sådana omständigheter ske? Jag hoppas, att vi skola inom alla Storbritanniens städer under dessa veckor se höja sig ett storartadt understöd för regeringen och hennes plan. Genomdrilves misstroendevotum mot regeringen, så inträder ministerförändring eller parl mentets upplösning. Göra städerna sin skyldighet, är regeringen lugn, emedan reformförslaget då skall vara betryggadt. .. Stora moten och storartade petitioner skola ej allenast vara nyttiga, utan äfven verka med kraft. Såsom läsaren finner, följer det liberala partiet i England samma politik som det i Sverige, för att få sin mening igenom. Senare Post. Förhållandet mellan Österrike och Preussen ser verkligen så kritiskt ut, att det ej är underligt, att man nästan börjar anse kriget oundvikligt. Mest betecknande härförjär kanske, att Frankrikes officiösa press nu tillockmed säger, att Frankrike ej får låta sig otör beredt öfverraskas, hvilket tyckes angifva, att äfven Frankrike nu tänker uppställa en krigsfärdig armåkär. Polisen i Berlin förbjuder tidningarne derstädes, att hädanefter offentliggöra något angående militära åtgärder. De österrikiska trupperna i Holstein skola, för att ej öfverraskas, hatva återtägslinier till Österrike öppna öfver Hannover och Sachsen. De preussiska gesandterna vid tyska hofven nafva på betallning antydt vid de resp. hofven, att dessas önskan om en förbundsskiljedom ovilkorligen måste medföra svåra följder under den bekanta partiställning, som Mellanstaternas majoritet intagit gentemot Preussen. Det oaktadt har Bayern, som man dock trodde skola möjligen ansluta sig till Preussen, hänvisat Preussen till just en dylik lösning. Preussen står nu alldeles isoleradt i Tyskland. Känslan härat nedtrycker solket i Preussen, med undantag at junkrarne och militären, hvilka naturligen föra stora ord. De sjeltständiga preussiska tidningarne föra ett ovanligt energiskt språk mot regeringen. Köln. Zeit. säger: Om vi verkligen skola skicka våra söner ut i kriget, då fordrar den aktning, som hvarje vesteuropeisk nation begär al sin regering, att de verkliga skälen och den verkliga nödvändigheten derför framläggas för oss. Krenzzeitunge har den djershe ten att begära, det regeringen skall med fast tag undertrycka hvarje högt uttaladt motstånd inom tolkförsamlingar. Men ännu är icke belägringstillståndet förklaradt; ännu be står rätten till ej allenast direkta tramställningar till armen, utan äfven till församlingar, som ötverlägga härom. Häraf framgår att preussiska tolket ej vill kriget. Preussiska regeringen är således alldeles isolerad med sin Asmodeus Ryssland. Bismarcks abdikerande och hänskjutandet af frågan till en kongress äro numera de enda fredliga lösningssätten. Förutnämnda blad säger äfven; Efter allt hvad man kan se, drifvas vi hän mot kriget. Inträder icke snart en vändning, fortgå de tyska rustningarne ännu längre, utan att de båda motståndarne söka att taga nya steg till en öfverenskommelse, blir kriget oundvikligt. Österrike har i Böhmen samlade . aa