Göteborgsposten – 3 april 1866, sida 1

—————— — enbergs anställande vid hans sida. Annu läer ej saken vara definitivt asgjord, ty det ir ingen lätt sak att bland de konservativa, om onekligen äro goda hushållare, uppdrifva 1e erforderliga 150,000 rdr, hvilka, at deras egare insatta i någon enskild bank, onekligen skulle stå tryggare och lemna en säkrare kontant utdelning årligen. Men å andra sidan är det klart att om detta parti vill förskaffa sig något inflytande, så måste det hal: någon tidning till sin disposition. Det blir il alla fall ingen lätt sak att i längden hålla den uppe, och den kommer ganska säkert att erfordra rätt stora årliga tillskott, hvilka möjligen kunna påraknas af dem, som ha några speciela intressen att arbeta för. I bevillningeutskottet ha protektionismens målsmän öfvertaget. Följden deraf är att införseltull å lefnadsmedel äfven nu blifvit åsatt. I sammanhang dermed är en annan plan af samma parti å bane. Det har nemligen blifvit föreslaget att ständernas skrifvelse med tulltaxans ötverlemnande skall erhålla en annan ordställning än allt hittills och i sådant syfte att K. Maj:t skall anmodas, rättare sagdt förständigas, att låta utfärda densamma i öfverensstämmelse med rikets ständers beslut. Innersta meningen härmed är att hindra K. Maj:t från att ur tulltaxan utesluta den åsatta införseltullen på lifsmedel. Tilltaget är dock allt för grott för att kunna vinna beräknad framgång, enär konungens ekonomiska lagstiftningsrätt då, och på en icke koustitutionel väg, skulle blifva inskränkt. Utan tvifvel ha protektionisterna hyst den förhoppning att friherre Gripenstedt icke längre skulle stå dem i vägen. Häri ha de dock, etter all anledning, missräknat sig, ty det är alldeles icke osannolikt att den på grafvens brädd nyligen stående finansministern, sun en gång kan, fastän med bruten helsa, uppträda både på riddarhuset för utt säga sitt ord i frågan, och i konseljen för att häfda sina frihandelsgrundsatser. Beträftande för öfrigt riksdagen, så omtalas såsom säkert, att statsutskottets ordförande, grefve Posse, varit uppkallad till konungen, som förklarat sim uttryckliga önskan vara att nämnde utskottsarbeten måtte så påskyndas att riksdagen kan afslutas den 6 Junt, å hvilken dag den nya riksdagsordningen skulle stadfästas, och sålunda årsdagen för 1809 års regeringsform blifva allt framgent konstitutionsdagen. Frågan är nu om till nämnde dag riksdagsarbetena i all enighet, kärlek och sämja kunna afslutas, hvarpå man synes tvifla. Till afvexling i de prestationer, som af våra riksdagsmän utföras på den representativa hal-isen, erbjudes oss nöjet af mr Jackson Haines ändå konstnärligare prestationer på Nybrovikens isbelagda böljor. Mr H. åker der lika djerft, men ojemförligt mera graciöst än friherre Klinkowström på riddarhuset. Den förre lockar ojemförligt mera folk ut på Nybroviken än den senare uppå riddarhusläktaren. Mr H. är allmänhetens gunstling och har bittills visat sig gratis. Men då sådant icke bär sig i längden, så har han nu beslutat uppträda som skridskoåkare mot en viss afgift, som af åskådaren kommer att erläggas. Frågan derom har tagits i öfvervägande af polismyndigheten, och om bifallet lemnas innan isföret slår upp, så ha vi att motse en högst talrikt bevistad representation på den annars illa anskrifna Nybroviken. Hutvudstaden har nyligen förlorat ett af sina originaler och sin ende källarmästare -med hufvud för politiken. Han kallades äfven allmänt den politiske källarmästaren och gjorde skäl för detta namn. I den gamla goda tiden var hans lokal flitigt besökt under riksdagarne af bondeståndets representanter, som af honom ofta fingo sina inspirationer. Han talade med stor tärdighet, väl icke alltid logiskt, men så mycket mera originelt, och under en politiskt upprörd period säges hans glödande vältalighet och frihetskärlek ha väckt polisens bekymmer, hvadan han inom kort tid blef tillräckligt många gånger bötfälld tör olaga gästning: (d. v. s. för gästning etter kl. 11) för att, om så gjordes behof, blifva helt och hållet hämmad i sin gästfrihet. Han blef då mera eisansadt liberal, och den högre politiken fick vika för rättigheternas konserverande. Ännu ett annat original, men i en annan genre, har ock nyligen samlats till sina fäder. Personen ifråga hade varit skeppare, troddes det, men var misantrop, bodde i ett litet rum långt borta på Söder, och begagnade ingen främmande uppassning. När han dog, kom en