Göteborgsposten – 27 mars 1866, sida 3

got allla od UPPROR 10r regeringens dee EUraenn pung, så har pressen gjort detta med regeringens bifall och bemyndigande. En mängd dalga affärer stödde sig på kotterier, på chimeriska premier: kapitalerna råkade i en spekulationshvirfvel, i st. f. att tjena handeln, industrien, åkerbruket till stöd. Omj (regeringen) viljen vara den regering, som Frankrike önskar, så blifven lagens regime. Man talar i Paris mycket om några yttranden af missnöje från kejsaren angående prins Napoleons faits et gestes under vistandet i Florens, der han fört ett häftigt språk. Prins Napoleons romerska hus i Paris har nu försålts för 1,150,000 fres. Å Angående Augiers nya pjes Contagion, hvilken f. n. gör så stort uppseende i Paris, skrifver en korresp. följande, hvilket visar, att densamma är en slående illustration till de anmärkningar mot följderna af det närvarande pressystemet, som gjorts inom lagstiftande kåren (se ofvan): Pjesens hjelte är en viss baron dEstrigaud, hvilken framställes till fullkomlighet väl af Bertin. Baron dEstrigaud är typen för afventyrarne inom Paris high life. Han är en fulländad verldsman, alltid tadelfri, kall och artig; han kan begå ett brott, men aldrig någon handling mot comme-u-faut; hans ständiga bemödanden gå ut på att undvika att göra sig löjlig; han vägrar sig sjelf intet — ej lyx, ej nöje, men hvarken vin eller skönhet stör någonsin hans ) jemnmod. Han har ingen jord, intet hus, intet arf, åtminstone såvidt man vet, men han tillgodoser alla smakens fordringar. Han umgås inom de förnämsta kretsar; han är domare öfver allt elegant; intet röner gillande, förrän han gillar det, och hvad han ogillar, förkastas såsom simpelt. Hans domslut är utan appell i allt hvad som angår kläder, ekipager, hästar och sköna konsterna, ty han har ett galleri, som är beryktadt för sina målningar, kuriositeter och antiker. Att han är en man på modet, förhindrar honom icke från att deltaga i hvarje lofvande spekulation, som erbjuder sig. Han är inblandad i alla affärer, antingen de ha sannolikhet för sig att skola erbjuda en rik vinst eller icke, och intet bolag anser sig vara egentligen konstitueradt, utan hans medverkan och skyddskap. Ett projekt, som han mycket uppmuntrar, är ett hvilket uppgjorts af en ingeniör Andr, som föreslår, att man skall kringränna Gibraltar medelst en kanal, isolera den stora fästningen och göra den alldeles onyttig för England. Planer och kartor uppgöras med vetenskaplig noggrannhet och ingenting är lättare, än att få dem ut. Baron dEstrigaud har fått nys om projektet genom sin chöre amie, en dame ur demi-monde, hvilken i hemlighet hjelber honom i hans flesta spekulationer. Han försöker utverka concession för ingeniören i afsigt att köpa den utaf honom för 300,000 fres och följande dag sälja den för 2 eller 3 millioner. Kortligen, baron dEstrigaud är en person af stor skicklighet, folländad elegans, utsökt smak samt djup sjelfviskhet och depraverad karakter. Figuren är synbarligen gripen ur lifvet, samt tecknad och hållen med stor kraft. Det har förut i förbigående omnämnts, att general Jussuf aflidit. Han var dock en man, som förtjenar ett mera omnämnande, ty det fanns inom franska armben få mera ansedda namn och det har förr låtit mycket tala om sig. Man känner ej riktigt, hvilka som voro hans föräldrar, ej heller precist det ställe, der han blef född. Han visste sjelf lika litet reda härpå som den öfriga verlden. Man känner ej heller datum för hans födelse, men denna tros hafva inträffat straxt i början af detta århundrade. Hans egna barndomsminnen voro eväfvande, och det första, han riktigt mindes, var, att han bodde på Elba år 1810 och ofta sett Napoleou 1814. Han reste från Elba till Florens, för att erhålla uppfostran vid ungefär samma tid, men man känner icke genom hvilkens försorg. Hans äfventyr börjades genast. Det fartyg, å hvilket han for som passagerare, angreps och togs af en sjöröfvare från Tunis och vid delningen af bytet föll han på Beyens slott. Beyen fattade stort tycke för honom och lät honom bo i sitt palats samt drog så god försorg om hans uppfostran som han kunde. Gossen blef härigenom snart förtrogen med turkiska, arabiska och spanska språken. Beyen hade en enda dotter af ungefär samma ålder som den unge fången. De fattade böjelse för hvarandra. En intrig blef följden. Den upptäcktes af en vaksam eunuch, som derom underrättade sin herre. Eunuchen påträffades död följande dagen, och Jussuf tog till flykten. Han förföljdes af några soldater, af hvilka fyra dödades under sitt försök att gripa honom. Han lyckades med stor svårighet komma ombord på ett franskt fartyg och bli räddad. Han kom till Toulon och enrollerade sig som I frivillig i expeditionen till Algeriet i Dec. 1830, under namn af Jussuf Mameluque. Inom mindre än ett år blef han befordrad till kapten vid första regementet af afrikanska jägarne, och fick 1832 Hederslegionen efter intagandet af citadellet Bona, hvilken handling marskalk Soult inom pariserkammaren förklarade för den vackraste vapenbragd i detta århundrade. Han blef sqvadronchef vid Spahis i Oran 1833 och 2 år senare officer af Hederslegionen. 1836 spelade han en lysande roll i Tlemcen-kampanjen och i marskalk Clausels olyckliga expedition till Constantineh, till hvars Bey Jussuf för tidigt utnämnts. Det var om vintern d. å. han första gången uppträdde inom Puris, der hans föregående romantiska äfventyr och lysande militära bana redan fästat vid honom stort intresse och hans behagfulla yttre samt ädla hållning gjorde honom snart till dagens hjelte. U n ät rvände inom kort till Afrika, der han snart blef öfverste för hela det af infödingar bildade kavalleriet. 1845 blef han generalmajor och gjorde ett andra besök i Paris, vid hvilket tillfälle han alsvor sin muselmannatro, blef kristen och gifte sig med en niece till general Guilleminot. Han återvände s. a. till Afrika och utmärkte sig från denna tid till 1848 i kriget mot Abd-el-Kader, hvilken han slog och var nära att göra till fånge. 1856 blef han divisionsgeneral, och har sedan dess deltagit i den sranska armbeens bragder mot araberna, tills marskalk Mac Mahon straxt efter sin utnämning till generalguvernör i Algeriet begärde Jussufs bortkallande. Jussuf fick nu befälet öfver militärdivisionen Monthellier, der han förblef till sin nu timade död. Motståndarne af en representationsresorm i England hafva skarpt klandrat regeringens förslag, derför att det endast afser rösträttens utvidgning, men icke en bättre fördelning af parlamentssätena. Man vill ej veta af några halfmascvrar hatar dat As lar taf! Glad