Göteborgsposten – 27 mars 1866, sida 2

mor. Framför och bakom utsträckte sig vägen, hvars hvita färg blott syntes några tjog alnar åt båda hållen. På denna väg trodde sig Renaud höra rullandet af hjul och hästtramp. Han gaf dock knappt akt derpå. Hans båda motståndare voro skickliga och fäktade varsamt. Ådelsmannen hade blott tid att parera och kunde följaktligen icke sjelf gå anfallsvis till väga. Då likväl båda på en gång gjorde ett utfall, drog sig Renaud ett steg tillbaka, men utsträckte på samma gång armen. Han kände dervid hurn värjspetsen mötte en mjuk kropp och drog deraf den slutsatsen att han sårat någon. DEsquillys kamrat blef synbart svagare och nalkades sin vän samt hviskade honom något i örat. Båda två manövrerande som en man, och så att säga fastnitade vid hvarandra började nu draga sig tillbaka. Numera hörde Renaud mycket tydligt ljudet af en vagn som nalkades. Han hade dock helt annat att göra än att bry sig om en dylik småsak. Boistordu och dEsquilly hade dragit sig tillbaka femton eller tjugo alnar. Den senare befann sig nu alldeles vid dens lik, hvilken först fallit, utan att ha kunnat begagna sin laddade pistol. Renaud förstod ej den infernaliska tanke som uppstått hos hans motståndare. Han trodde att denne var rädd och ville fly.