Sekreteraren drog sig tillbaka på en vink af hans herre. — Nu, min käre grefve, sade Richelieu, ur stånd att dölja sin belåtenhet, vill jag visa er att jag håller mitt ord. Se här är det bref era vänner adresserade till er; förvissa er om identiteten och bränn sjelf upp det. Grefven tog den olycksbringande skrifvelsen, läste den och kastade den i elden. Under en minut betraktade han tyst och tankfull huru det komprometterande papperet förtärdes af lågan, — Ni finner, sade kardinalen, att ni ej skall ha någonting att frukta af mig i det fängelse dit man skall förn er. Henri de Talleyrand svarade ej och kastade på ministern en förvånad blick. — Det smärtar mig, återtog Richelieu, men det är absolut nödvändigt för att man ej skall misstänka oss stå i hemligt förstånd med hvarandra. Lugna er, saken skall gå så bra att inom åtta dagars tid det ej återstår oss annat än att glömma den, Grefven iakttog fortfarande tystnad, men som hans ögon oupphörligt voro fästade på hans eminens, hvars inre han tycktes vilja utforska, så trodde han sig märka ett egendomligt uttryck i kardinalens ansigte då de sista orden uttalades. — Iåt messire du Hallier komma hit! befallde kardinalen sedan han ånyo ringt.