BASTARDELN) Af PAUL SAUNIER. — Ni tviflar derpå! utbrast Richelieu med ett uttryck at smärta i sin ton som skulle bedragit hvem som helst. Vid det heliga embete, jag bekläder, svär jag abl ni skola alla få nåd, och jag ansvarar för era lif med mitt eget. — Jag kan nu ej längro tvifla, svarade grefven. Jag. är färdig att underteckna. — Jag glömde en sista omständighet. Dennna förklaring skall innehålla att det var åt er, grefve de Chalais, som man uppdragit att arrestera konungen. — Ännu en lögn, som öfverlemnar mig åt Ludvig XIII:es förbarmande. — Har ni ej mitt ord? ... — Som ni ej kan bryta utan att ådraga er evig fördömelse, som ni vet, monscigneur. Richelieu smålog. Han ringde. — En sekreterare! yttrade hans eminens till betjenten som inträdde. i Sekreteraren kom, uppsatte efter kardinalens diktamen ett slags anklagelseskrift med afseende på den föregifna komplotten, uppläste den sedan med hög röst, hvarefter Chalais undertecknade den.