Göteborgsposten – 26 mars 1866, sida 2

Meltzer sade sig den 11, 12 och 18 Jan ha varit i 10tebotg. hvilket han ville med vitinen styrka; belagade sig öfver att tvenne ganger ha blifvit gripen synagogan på blotta mis tankar och yrkade ansvar IIorwitz för den falska angifvelsen. Särskildt ville ran med vittnen styrka, att det icke varit han, som vid ett senare tillfälle velat i Horwitzs namn på teegrafstationen härstädes assända ett telegram, något som, i parentes sagt, lörhindrades deraf att tjenstenannen, som då befann sig i mottagningsrummet, fordrade att afsändaren skulle bestyrka sin identitet. Sedan Meltzer ännu en gång förklarat, att han visste alldeles intet om Horwitz packlåda, inkallades sasom vittne hemmansegaren Nils Olofsson från Sezerstad i närheten af Mobolm. Denne berättade. att en polack, hvilken han med full visshet irenkände i Meltzer, d. 12 Jan. på e. m. infunnit sig hos honom och begärt nattlogis, hvilket beviljades. Meltzer frasade honom följande dag om han hade häst och ville hemta en packlåda, som M. väntade, på Moholms jernvågstation. Detta gick vittet in på, och vå aftonen d. 13 begatvo de sig till Moholm sumt hemtade lådan. Följande morgon, som var söndag, skjutsade vittnet Meltzer till närheten af Björsäter, hvarest en bonde, Nils i Hörngärdet, åtog sig au skjutsa M. vidare fram till gästgifvaregården Enebacken. Aana Andersson, piga hos förra vittnet, intygade, äfvenledes utan tvekun, att Meltzer var den, som frågavarande dag vistats hos hennes husbonde, och att den senare at M. vid Moholm hemtat en packlåda, hvarefter Nils Olofsson skjutsade Meltzer till Bjorsäter. Sanningen af allt detta ville hon, liksom det föregående vittnet, taga på ed. Handelsbiträdet J. P. Wiegandt srän Enebacken inkallades derefter. Han berättade, att söndagen den 14 på aftonen anlände till Enebacken från Björsäter en polsk jude medförande en packlåda, på hvars ena sida stod märket A. N. 35. (Detta märke fanns äfven på IIorwitzess låda.) — Tillfrägad om han bland de we närvarande polackarna igenkände den som innehaft lådan utpekade han genast Meltzer. Denne frågade vid sin ankomst till Encbacken om ej någon person sökt honom, och då härtill svarades nekande, begärde M. av få ett ruin. Ett par timmar senare anlände emellertid en annan polack. som höll sitt ansigte så väl doldt inom sin pelskrage och under den djupt neddragna mössan, att man icke kunde sc hans anletsdrag. De båda schackrarne packade ur ladans innehåll i tvenne mindre lådor, hvarefter de på qvällen afreste i sällskap från Enebacken. Den större lådan qvarlemnade de, utom locket, å hvilket numret varit skrifvet, hos bonden Olof Audersson i Holmestad. Alven efter denna berättelse tycktes Meltzer göra min af att vilja neka. Han var dock mycket nedslagen, och slutligen medgaf han i låg ton, att det låg sanning i hvad vittnena uppgifvit. Meltzer hade sistl. tisdag varit instämd till poliekammaren med anledning deraf att han slagit Horwitz. Orsaken härtill hade varit den, att H. yttrat sina misstankar om att M. begått det ifrågavarande bedrägeriet. Utropande: Du vill störta oss, du förb—de! hade M. gifvit H. ett så dugtigt slug, att munnen farit i blod. Då poliskonstaplarne infunno sig för att kalla M., förklarade han dock att han ej förstod hvad de sade. Han hade derföre blifvit hemtad till förhöret i Fredags. Horwitz tillkännagaf vidare, att till hans affärsvänner i Hamburg i hans namn ingått flera reqvisitioner på större partier guldoch silfverfickur. Några af dessa reqvisitioner hade icke blifvit effektucrade, allienstund handelshusen till hvilka de voro ställda, af olika orsaker fattat misstankar. Ett al urpartierva hade dock blitvir sändt till konsul Wendler härstädes; men då en person infann sig att hemta uren, igenkändes denne ej af konsul W. såsom Horwitz, hvadan äfven detta bedrägeri misslyckades. Meltzer förnekade sig ha kännedom om hvem som gjort de falska reqvisitionerna i Hamburg. Målet uppsköts till nästk. Tisdag, och skulle Meltzer under tiden i cellfängelset förvaras. Hirsch och Eliason skulle äfven vid detta förhör infinna sig. —