Göteborgsposten – 23 mars 1866, sida 1

sända, således till obestämd tid, men att dervid begagna tänderna är deremot mindre vanligt. Detta inträffade dock, som läsaren torde påminna sig, häromdagen vid eu marknad i Jönköping, då en s. k. knalle föll på den vilIda iden att söka bita ansigtets mest framstående prydnad af en näsvis kund, hvilket allt förut i denna tidning omförmälts. Några andra vestgötar, som besökt samma marknad och icke varit rätt belåtna med att uppfinningen af dessa splitternya knalleffekt-scener tillskrifvits en man ur deras leder, ha i en landsortstidning framkommit med följande beriktigande, hvilket vi här nedan ordagrannt återgifva: Till Redaktionen af Lidköpings Nya Tidning Till Svar af Jönköpings tidning N:o 21 Efter den Fria Handel uppkåmmit så får man se flere Nattsjoners folk vara i Handelen derigämte får vi uplysa at det var en Falebo iök i trakten om kring Skara som besökte Jönköpings Marken män olyckligt; vis inträfade Oväder och dålig Marken och Jöken Hade icke någon sysselsätning kom en Smälands Jet från sjön till Jöcken och mesbiuder honom på ett Stycke tyg män som den tiden icke var inne at han fick galla så bräckte Jetten des mer och hon blef vid tyget och Jöken flög i Nässan på Jetten ett Ojud upstod På torget; och Jöcken kom i bur män sådant har icke inrimmat från Wästgöthalandet der för måste varje Rättänkande rätta sig efter var och ens Nattsjon. Goda råd äro dyra!, säger ett gammalt ordspråk, men att likvisst icke så alltid är fallet, kunna vi i dag praktiskt bevisa derigevom, att vi gratis meddela våra läsare nedanstående vackra och välmenta skrifvelse, hvilken från en anonym insändare kommit oss tillhanda. Råd Till Göteborgs fattiga allmänhet Varen ofantligt arbetsamme, noga om styfvern och läggen hvarje dag utaf någonting af er förtjenst i en sp bössa. När denna är fylld, sätten då in beloppet i t. ex. Göteborgs och Bohusläns Sparbank, samlen sedan ånyo. Varen nyktra, måttliga, fridsamma, gån flitigt i kyrkan, läsen Guds heliga ord, börjen på Nya Testamentet och läsen i ordning med bön och eftertanka! Öfvergifven krogen och bränvinet, så skall välsignelse och förnöjsamhet komma öfver eder och J skolen slippa att under vintern lida nöd. Det beryktade Nissenska målet har under veckan förevarit inför Rådhusrätten. Vi nämna detta endast för att påpeka det iögonenfallande undseende som visas den i målet inblandade lika fräcka som föraktliga qvinnan. Det är godt och väl att en anklagad och isynnerhet en qvinlig sådan åtnjuter all den rätt, som lagen skänker, att försvara sig, men det förefaller oss likväl som man läte den charmanta damens tunga löpa alltför fritt, isynnerhet som vi ha oss bekant, att detta undseende åtminstone icke sista gången sträckte sig till ett i målet hördt viltne. Vi kunna ej heller undertrycka den åsigten, att genom en dylik lenhet den ståtliga gulddragerskan stärkes i sitt öfvermod och att genom ett mera strängt förfarande från vederbörandes sida man säkerligen skulle sluppit det vidriga skådespelet at att se den grannt utstyrda damen efter slutadt förhör kuska omkring gatorna, med blossande kinder och sjelfsvåldiga fasoner sjelf handterande tömmarne och piskan. Att åka och isynnerhet att åka på släda är för öfrigt, så att säga, en nationalvurm och den har äfven under det nu i det närmaste hådangångna slädföret, isynnerhet på garne, tagit ut sin fulla rätt, till stor förtviflan för mången stackars kamp, som förut hela veckan varit i selen och nu söndagen genom piskan påminnes om sin pligt att, körsvennen och hans dam till heder, söka så mycket som möjligt spela rollen af eldig släd-trafvare. Men — man kan åka på släde äfven utan att behöfva martera någon stackars krake och b sta beviset derpå är de muntra och talrikt besökta kälkåkningar som af Gymnastik-klubben anordnats ute vid Lorensberg. Detta ställe har under veckan bytt om egare. Vi äro förvissade om att den nye egaren i ännu större skala skall fortsätta hvad den förre egaren i somras med mycken framgång påbörjat, samt att det gamla stället en gång och snart må komma till den heder, det en gång haft och som naturen synbarligen tillämnat detsamma. Säkerligen kommer mången att hädanefter, så konstigt det än låter, alldeles ingenting ha emot att glänta på — grafvens dörr. I Paris, denna flärdens myrstack, har man, icke nöjd med att se tullvuxna personer lärga sina ansigten med rödt, hvitt och svart, fallit på den besatta idåen att äfven sminka — små barn, ja, till och med sådana som nu ligga i lindan. Narraktiga och såsänga 4 löräldrar! Att måla på sammet är en vacker 4 konst, men att måla på en liten sammetslen barnakind, är det icke att begå ett lika groit s våld mot naturen, som om man försökte att 8. måla på en liljas bländande blomblad? Sådana fäder och mödrar torde säkerligen sjeltva 3 behöfva en god portion poudre de riz för att dölja den blygselrodnad, som vid ett dylikt 2 beteende borde uppstiga på deras kinder. Lyckligtvis behöfva vi aldrig frukta att ett dylikt ursinnigt mod någonsin kan få insteg n hos oss i den friska Norden. Här målar nork Janvinden tillråeklig-t cköra Yogar nå nunnva och — — —2 — — — —— —