(Insändly Till Red. af Göteborgs-Posten. Ehuru för mig högst oangenämt, alldenstund jag äfven denna gäng nödgas skiljas från det värderade samhälle, som visat mig så mycken välvilja, medelst att taga den tidningsläsande allmänhetens uppmärksamhet i anspruk, kan jag dock ej underlåta att i Er ärade tidning, hr Redaktör, anhålla om plats för nedanstående förklaring. Det blefve för vidlyftigt att här relatera en del omständigheter, som till sakens fulla belysning kuude vara af nöden, och jag vill derföre vara så kortfattad som möjligt. Då jag på repetitionen å Nya Teatern sistl. Måndags afton (första med orkester och äfven generalrepetition) fann mig föranlåten förklara, att jag ej ansåg mig böra, efter den ringa tid och det högst otillräckliga antal repetitioner, som kommit mig vill del i och för inlärandet af Fides parti i ÅProfeten4, uppträda i nämnde opera nästa afton — något som jag dock för att gå hr direktör Gaudelius så mycket som möjligt till mötes, ehuru jag i egenskap af gäst ingalunda behöfde inlära något nytt parti, gerna velat göra — asbrots repetitionen efter 4:de akten och jag lemnade teatern i den öfvertygelse, att i stället operan Judinnan skulle komma att gisvas. Man tänke sig då min förvåning och harm då jag i Tisdagens Göteborgs-Post fann en annan opera annonserad, äfvensom den för hr Gaudelii ridderlighet och finkänslighet särdeles betecknande ingress hvaraf nämnde annons föregicks. Att ödet sedermera så fogade, att hr direktör Gaudelius stötte på hinder hvilka omöjliggjorde det tilltänkta uppförandet af operan Den Stumma, hvarigenom så:edes ändock det af mig föreslagna arrangement måste vidtagas, var säkerligen ej hr G. synnerligt i smaken, då detta kullkastade de egennyttiga beräkningar, som utan tvifvel legat till grund för hr G:s handlingssätt. Det inses lätt, att det skall kännas mycket bittert att sålunda utsättas för chikan, då man af kärlek till konsten ej vill behandla densamma fullkomligt maskinmessigt och af aktning för en så utmärkt konstnär som hr Joseph Tichatschek samt en publik, sådan som Göteborgs, hellre i tider vill söka sörekomma än utsätta sig för de följder, som ovilkorligen skulle uppstå genom att låta en så svår opera som Profeten gå öfver scenen på ett haltande och osäkert sätt. Att hr Gaudelius ej uppfattar saken så, bevisar bäst hvilken ställning han intager i konstnärligt hänseende, och det för honom sorgliga resultat, hans nu snart afslutade sejour lemnat, är måhända ännu mera betecknande i thy fall. Bertha Moser.