NV HV 11844 1472 — 22 CGC der det Danmarks lifsfråga debatterades inom Europas lagstiftande församlingar, icke borde missförstås hvarken i Danmark eller söder om Danmarks tillfälliga gränser. Härtill anmärkte utrikesministern, att regeringen icke uti denna tystnad såg någon brist på deltagande eller intresse å riksrådets sida, utan ansäg det för ett bevis på riksrådets politiska mognad, att det afhöll sig från hvarje debatt under närvarande politiska förhållanden. Från Als berättas, att de preussiska myndigheterna derstädes nu satt en ny komedi en scene. Slesvigarne skola neml. genom myndigheternas tillhjelp lockas eller hotas att högtidlighålla konungens at Preussen födelsedag d. 22 d:s, hvarefter detta högtidlighållande naturligen skall framställas för Europa som bevis på befolkningens lojala stämning mot Preussen. Det är ej blott på Als man sätter denna sak i gång, utan öfver hela Slesvig. Dock vinner försöket ej synnerlig genklang. Allt flera rikta nu sina blickar åt Frankrike, ty man känner att derifrån det ord skall uttalas, som skall komma att gifva de närmaste händelserna deras gestaltning. Men i Frankrike mullrar det. Kejsardömet har onekligen inträdt i ett nytt stadium af sin lefnadsbana, der det skall bero i hög grad på Napoleons klokhet, om riktningen skall gå hän till stärkande eller försvagande för Bonapartismen. Han har att välja mellan ett fritt Frankrike, som understödjer kejsardömet, och ett ofritt, som skall bli en härd för häftiga slitningar. Ehuru blotta förspel till hvad som kan följa, äro dock förhandlingarne inom lag1 stiftande kåren at betydelse. D. 16 d:s var 315 o återigen frågan om pressen å bane. Oppositionsmannen Picard förklarade härvid: Man vill icke tillåta, att friheten säges vara undertryckt; men måste man icke medge, att mellan konstitutionen, som proklamerar de stora principerna, och de organiska lagar, hvilka skulle vara bestämda att bringa dem till utförande, herrskar en antagonism, som dagligen och stundligen framträder? ... Författningen t. ex. garanterar bland andra frioch rättigbeter äfven pressfriheten; men finnes den väl? Kan man väl under närvarande system ännu tala om pressfrihet? Institutionerna gifva de fångar, som de antika folken icke dödade, namnet: Servus. Hvad har det blifvit af pressen under detta slafverisystem? Man har tillstadt den allt, hvad man kan tillstädja endast dem, öfver hvilkas lif och död man kan förfoga. Officielt står att läsa, att i Paris och departementerna finnas 1,673 tidningar, d. v. s. 1,673 privategendomar, hvilka äro i den exekutiva maktens händer... Hos oss går det så långt, att när en skriftställare med talang och karakter förskaffat sig något anseende, kan han för alltid utestängas från journalismen, emedan makten eger talismannen att kunna till utgifvaren säga: Låt icke hr... komma in i er tidning, han skulle sätta den i fara. Så qväfver man tanken, i stället för att visa öfverdrifterna inom skrankorna. Regeringens försvarare var, underligt nog, älven en journalist — Granier de Cassagnac. Han tyckte, att journalisterna ännu ha det alldeles för bra och att pressfriheten är en galenskap, emedan densamma leder derhän, satt tidningsskrifvarne erhölle ett inflytande, hvilket skulle tillintetgöra regeringens nödiga myndighet, så att hon ej mera skulle kunna handhafva ordningen inom landet. Parisarne ha börjat åter gripas af intresse tör lagstiftande församlingens förhandlingar, fastän de känna majoritetens ohjelplighet — ännu. Stor trängsel har rådt på gallerierna under debatterna om landets inre frihet. D. 17 d:s öppnade den fordne ministern Buffet plenum med ett tal, i hvilket han med stor energi begärde parlamentarisk frihet. I öfrigt — les extrmes se touchent — talar man i Paris för dagen mycket om en grisettbal af något egendomlig art, som nyligen hållits hos restauranten å Freöres Provengaux i Palais Royal. De närvarande damerna hade af fordna parisergrisetternas drägt behållit qvar förklädet, mössan och en deremot svarande form i den öfriga toiletten. Men tygerna till desamma voro rikt broderade och öfversällade med ädla stenar. Serveringen hade intet gemensamt med scenerna ur Paul de Kocks romaner och Vie de Boheme, ty priset för hvarje kuvert uppgick till 150 fivs vek dekoreringen af salarne hade kostat 15,000 ires. ltt annat samtalsämne är en ny ide at Emil de Girardin. Han tillfrågades häromdagen, hvilket premium han tänkte utlofva abonnenterna å sin tidningen Liberte. — Ack. svarade han, de vanliga premiernas tid är förbi, men jag vet ett, som skulle göra en tidning till den mest lästa i hela verlden. voch det skulle vara? Man garantere hvarje abonnent en ordensdekoration, och inom fyra veckor har man två millioner läsare! Man väntar nu, att Girardin skall i enlighet härmed ingå en öfverenskommelse med fursten af Monaco, hvars orden bäres i rödt band. En af Rysslands officiela tidningar berättar, att det i Pensa år 1837 grundade offentliga guvernements-biblioteket spårlöst försvunnit. Ännu år 1854 aflade dåvarande bibliotekarien den berättelse, att biblioteket då innehöll 680 verk i 2,199 band på ryska och 328 band på tyska och franska språken, men dessa böcker AA.... g hamamnata