planer. Denna lätsade sammansvärjning som jag sätter i stället för den verkliga har endast för ändamål att göra ett slut på Gastons okloka uppförande och på en gång sätta en gräns för Auna af Österrikes intriger som uppmuntras af hennes bror, konungens ambassadör. — Skulle det vara sannt? frågade Chalais häpen. — Man skall göra mycket buller af saken, fortfor Richelieu. Det kommer att hållas undersökning, domstol skall tillsättas, dom fällas om det behöfves, kort sagt, alla möjliga förföljelser, men jag skall leda dem och till följe deraf få de i sjelfva verket ingen betydelse. Man skall gifva drottningen en förebråelse och stilla ett välvilligt tal till Monsieur, det blir alltsammans. — Men hvarföre kompromettera deras högheter? — Emedan konungen och rättvisan äro vapenlösa mot sådana brottslingar; men yppar jag deremot verkliga ändamalet med er sammansvärjning, blir jag ur stånd att rädda er. Se der hvarföre jag nyss sude till er: Om ni samtycker att hjelpa mig är ert lif skyddadt för hvarje fara. — Jag förstår, yttrade grefven som för hvarje gång gaf allt mer vika för denne fruktansvärde motståndare, men hvad är att göra? — En sak som är mycket enkel och hvars följder ej äro att frukta: samtyck att förklara att ni varit närvarande på en sammankomst hos drottningen och att syftet med denna sammankomst var att genom Anna af Österrike och Monsieur låta förklara att Ludvig XIII skulle inneslutas i ett kloster, hans giftermål brytas och i stället proklameras Gastons förmälning med drottningen.