Göteborgsposten – 22 mars 1866, sida 1

— Men det är ej sannt! utropade de Chalais. — Jag har emellertid rörande detta ämne erhållit underrättelser som bevisa mig att man för er dolt denna del af sammansvärjningen; om ni är okunnig derom är det derföre att man misstrott er. — Betjena er då af dessa underrättelser, mo iscigneur, men hvad mig beträffar ... — Ni föredrar att bestiga schavotten? frågade kardinalen. Som ni behagar. Ni skall likväl göra mig den rättvisan att erkänna att jag gjort allt för att rädda er. — Men hvad kan ni då begära af mig! utbrast Chalais förskräckt. Har jag ej något val emellan att dö eller att vända konungens vrede mot drottningen, mot Gaston, min välgörare? ... — Ni är da alldeles blind? yttrade Richelieu med feberaktig liflighet. Må jag röra ett hår på Anuas af Österrike hufvud, och Europa väpnar sig emot oss! Må jag låta kasta Monsieur i fängelse, och det är det borgerliga kriget som sig upptänder. — Det är ofelbart. — Tror ni att jag ej betänkt detta? fortfor kardinalen med ett fint leende. Men jag vill i korthet upfrepa hvad jag önskar. Konungen underrättas om att en komhlott är a bane, man måste för hans skull gifva en liten juridisk komedi vid hvilken ni kan hjelpa mig. Vill ni det? — Må göra! yttrade Chalais ötvertygad, om ni lofvar mig, att hvarken mina vänner eller jag skola bli förföljde. ( Forts.)