Göteborgsposten – 21 mars 1866, sida 2

Fran Uufvndstaden. Hr Josephsons skådespel Marsk Stigs döttrar gjorde vid sitt första uppförande i Måndags, ett godt intryck. Det är skrifvet på orimmad vers och säges hafva många vackra och eflektfulla scener, men tåla betydliga afkortningar. Fru IIvasser och hr Swartz samt förf. blefvo inropade. — Timmermans orden öfverlemnade i Söndags på sällskapets högtidsdag till sin styrande oldmästare grosshandl. A. W. Schalin en större konstarbetad silfvervas, cirka 1 aln hög, å hvars fot ordens emblemer voro anbringade. — Fru Strandberg, hvilken förl. Lördag tör 50:de gången uppträdde i Offenbachs operett, Den sköna IIelena, helsades då af publiken med entusiastiska applåder, blommor och lager samt erhöll från de kongl. teatrarnes chef ett bref, deruti frih. Stedingk lärer hafva uttryckt, att han med sy nnerlig tillfredsställelse, innan han tradde trån chefskapet, såg sig i tillfälle att för det nit och den talang som fru Strandberg städse utvecklat under sin sceniska verksamhet, kunna erbjuda henne fem års engagement å 4,000 rdr årligen. — Förre kontorsskrifvaren A. W. von Schewen har i förgår, på yrkande af fordringsegare, blifvit i konkurstillstånd försatt. — Sistl. Lördag syntes på Nybroviken, der den ännu icke är fylld, en herre svänga sig på stålklädd sko med förunderlig färdighet. Hundratals personer beundrade hans ovanliga skicklighet, fördunklande icke allenast de mer och mindre försigkomna fruarnes och flickornas, utan äfven de manliga skridskofararnes. Sedan man njutit den lifvande anblicken en stund, uppenbarade sig ett nytt fenomen. Det kom till skridskobanan en man i en underlig kostym och med en massa lysande medaljer på bröstet. Han spände på fötterna ett par eleganta skridskor och gjorde några pas på isen. Det blef en uppståndelse! Sådana pas hade man aldrig sett af någon dansör på teatern. Den herre som nyss varit kungen för dagen och så väl häfdat de svenska skridskogångarnes ära stannade häpen och betraktade den nye rivalen. Derpå lutade han sig ned — för att dölja rodnaden öfver nederlaget, trodde man, men i sjelfva verket för att spänna af sig skidskorna och gå sin väg. Nu är det inte värdt för mig längre, sade han resigneradt. Emellertid fortsatte den hemlighetsfulle fremlingen, obekymrad om segern, att rista runor i isens famn. Nej, det var icke runor, det var ett alldeles nytt alfabet af de mest invecklade bokstäfver. Det var riktigt mesopotamiska. Och i hvilka ställningar han ritade dem! Det var icke som en vanlig menniska, utan som en af de mest förvrängda akrobater. Ån åkte han på tå, än låg han bakåtsträckt på böjda knäveck, horisonteli på isen, än gjorde han hopp som en nare, än kastade han sig från 6 alnars afstånd upp i en förbifarande släda. Man hade aldrig sett hans like. Söndagen och Måndagen har man äter sett honom med sin kostym, sina medaljer och sin oerhörda skicklighet. Allt talrikare och talrikare ha de åskådande massorna dagligen blifvit. Det upplystes nu, att den beundransvärde skridskolöparen är ingen mer och ingen mindre än sjelfve Jackson Haines, alla skridskoklubbars furste, underverket från Amerika, som i London, Paris, Berlin, Petersburg och andra stora städer har aflagt sina prof, för hvilka han skördat rik belöning i penningar och skridskomedaljer.