Göteborgsposten – 21 mars 1866, sida 1

— —c— —Äak—n———767677754 pretagnaren igenkände äfven honom, ty innan han aflägsnade sig ropade han: — Stäng vägen för denne adelsman! Han får ej passera. — Det är det vi skola se! tänkte Renaud, i det han gaf hästen båda sporrarie och lutade sig fram öfver manen. Fyra skott hördes på en gång. Renaud märkte att hans häst vacklade. Han gjorde sig hastigt fri från stigbyglarne och hoppade ned på marken hållande en pistol i hvar hand. Plötsligt utstötte han ett rop af öfverraskning och ursinne. Han hade igenkänt tvenne af sina angripare. — Ändtligen får jag då uppgöra min räkning med dessa skurkar! ropade han. — Det skall göra oss mycken ära! svarade en ironisk röst ... Är du ej smickrad deröfver, Boistordu? återtog karlen i det han vände sig till sin följeslagare. — Du vet väl, Esquilly, att jag alltid hyser din åsigt, svarade Boistordu vid dåligt lynne. Man vexlade ej ett ord vidare. En hvar kände med sig att det gällde lif eller död. III. Brefvot. Under tiden hade bretagnaren, eller rättare Lafeymas, ty det var han, satt sin häst i starkaste galopp. En hvar