Göteborgsposten – 20 mars 1866, sida 3

anledning af några i en korrespondens från hufvudstaden i N:o 54 af G. -P. förekommande yttranden om m:ll H. Det torde till upplysning för läsaren vara nödigt att påpeka, att det som i m:ll H:s uppsats säges om den enda punkt, i hvilken brefskrifvaren åberopar någon sagesman förmodligen skall afse det uti ifrågavarande korrespondens förekommande yttrandet, att m:ll H. ej gjort någon hemlighet deraf, aldra minst för frih. v. Stedingk, att hon anser sig vara tillbakasatt0. 8. V. Till Red. af Göteborgs-Posten. Undertecknad har i Göteborgs-posten för den 6 dennes kommit att läsa ett bref från Stockholm af någon, som kallar sig Göran, och hvilket innehåller ett långt och häftigt ansall mot mig både såsom artist och hvad min personliga karakter beträffar med öppet syftemål, att nedsätta mitt anseende i det allmänna omdömet. Då emedlertid detta anfall icke ianefattar annat än tomma fastän smädeliga beskyllningar i allmänna ordalag grundade endast på sqvaller om yttranden jag skall hafva fällt till andra och deribland äfven till Hr Baron v. Stedingk, så kunde jag visserligen lemna detsamma i och för sig att återfalla på sin upphofsman, så mycket mer, som jag icke kan förmoda, att brefskrifvaren direkt af Hr Baron v. Stedingk fått sig meddeladt hvad som kan hatva förefallit i samtal mellan Hr Baronen och mig, och detta är den enda punkt i hvilken brefskrifvaren åberopar någon sagesman. Min enda anmärkning härom skulle således vara ett uttryck af förundran, att den ärade redaktionen lemnat rum för en sådan utgjutelse om jag icke tid efter annan fått mig förevisade dylika föregående anfall, om också icke i lika grad sornärmande, jemväl också af, bresskrifvare från Stockholm till samma tidning. Men sjelfva den häftighet, som framlyser i det sista anfallet har tydligen sin enda och egentliga grund deri, att jag liksom en af mina kamrater säges hafva bestämdt vägrat, att underteckna den supplik, som personalen vid de Kungl. Theatrarna genom en deputation framburit till H. M. Konungen, att så behålla IIr Baron v. Stedingk såsom chef. Bresskrisvaren säger nemligen att dessa begge sujetter (de båda som icke skrifvit under) tillhöra oppositionen eller rättare sagdt de spela rollen af malcontenter, och detta yttrande utgör inledningen till det päfoljande bittra utsallet. Jag anhäller derfore att, till undvikande af oriktiga utläggningar, få upplysa om verkliga förhållandet härmed. Detta var helt enkelt, att Kongl. Direktionens förste vaktmästare Hr Boberg infann sig en dag med ett papper innefattande texten till den ifrågavarande suppliken, under hvilken några de förnämsta artisterna, bland hvilka fruarne Michaöli och IIvasser, hade tecknat sitt namn, samt frågade om jag icke skulle vilja jemväl underteckna mitt. Han uppgaf likväl icke vid tillfället af hvilken han fått sitt uppdrag, att gå omkring med listan, ej heller att någon sammunkomst af theaterpersonalen föregått eller skulle komma att hållas rörande denna fråga. Jag svarade då, att som mitt engagement är slut i Maj månad och jag i allt fall visste att Hr Baron v. Stedingk skall blifva minister i Spanien, så hade jag ingen anledning att för min del yttra en önskan hvarken i ena eller andra riktningen, och ännu ett skäl härtill trodde jag mig hafva i den berättelse, som allmänt var spridd derom och äfven varit omtalad i tidninvarne, att hr Baron v. Stedingks efterträdare vid theatern redan skulle vara utnämnd, och en dylik petition sor den afgående syntes mig innefatta ett 1:08 eget sätt att välkomna den tillträdande. Sedermera blef jag hvarken underrättad om någon gemensam rådplägning om saken, eller vidare af någon enskildt anmodad att teckna under. Som jag under de dagarne icke nade någon tjenstgöring hörde jag icke vidare talas om saken förrän ett par dagar derefter, Jå uti en tidning berättades, att hela personalen hade deltagit i undertecknandet. Efter denna korta redogörelse för förhållandet, lemnar jag till hvar och en att sjelf bedöma om mitt namns uteblifvande på listan bordt utgöra en skälig anledning till utgjutelser af det slag brefskrifvaren tillåtit sig, samt får blott tillägga, att öfver de mer och mindre hätska anfall för hvilka jag tid efter annan af Göteborgspostens korrespondenter varit utsatt tröstar mig den o.örminskade bevågenhet och välvilja som från första ögonblicket intill nu öfverallt hvar jag uppträdt kommit mig till del från publikens sida. Lycklig att bland dessa minnen äfven få räkna det emottagande, så väl af publik som tidningar, jag rönte vid mitt uppträdande i Göteborg förliden höst, gör det mig endast ondt, att det icke under den förslutna tiden lyckats mig utverka tillåtelse, att sa profitera af de förnyade anbud på gästroller derstädes, som hr Direktör Gaudelius gjort mig. Stockholm d. 14 Mars 1866. Signe Hebbe. — — ä — AED EST