Göteborgsposten – 20 mars 1866, sida 2

Förordnande. Fångvårdsstyrelsen har 14 d:s förordnat t. f. kamreraren P. E. Werström att vara kamrerare vid straffångelet i Norrköping. En kronolänsman som rymt. Från Uingsås skrifves d. 17 d:s: Nronolånsmannen i Redvägs södra härad af Elfs orgs län t. f. landsfiskalen J. P. Svensson har rymt ned medel till betydligt belopp, som han i och för jensten omhänderhaft. För att afleda hvarje missanke om sina afsigter och äfven för att i det längsta iaga alla efterspaningar, begagnade han sig, såsom let berättas, af följande fiffigt uttänkta list. En person hade nemligen någon kort tid förut anhållits i Ulricchamns bank-afdelningskontor för försök att på falska lånehandlingar skaffa sig penningar; men lyckats att vid häktningen komma på flykten. En dag berättar Svensson för vänner och bekanta i Ulricehamn, der han var bosatt, att han fått nys om, att den undkomne bedragaren uppehöll sig någonstädes i Jönköpingstrakten samt att han tänkte resa dit för att gripa honom. Den 3 Febr, afreste ock Svensson från Ulricehamn och allmänt troddes naturligtvis, att han då begaf sig åstad i det uppgifna ärendet, Man stärktes ännu mera i denna tro, då någon dag derefter ett telegram från Jönköping anlände, deri Svensson säger sig vara bedragaren på spåren, utan att det likväl ännu lyckats anträffa honom. Från någon sydligare belägen ort säges ett senare telegram hafva från Svensson ingått af ungefär enahanda innehåll, som det första. Så länge han pr telegraf på detta sätt meddelade sig med sina vänner, uppstod ingen misstanka om rymning mot honom, utan man till och med prisade hans nit i tjensten; men när ändtligen telegrammerna uteblesvo och dagar efter dagar gingo, utan att hvarken Svensson eller fången läto sig afhöra, började man undra, hvart Svensson tagit vägen. Omsider blef det tydligt, att han rest för att icke mer återvända. Nu först eller nära sex veckor efter rymningen och sedan han sannolikt redan satt foten på Amerikas fria jord, efterlyses han i allmänna kungörelserna. — Beloppet af de medel han förskingrat eller såsom reskassa medtagit är beroende på utredning och sålunda ännu icke till siffran kändt. Postbefordran af korsbandsförsändningar. K. M:t har d. 23 sistl. Febr. bifallit generalpoststyrelsens hemställan, det postbefordran af korsbandsförsändelser mellan inrikes orter må ega rum i likhet med hvad som i afseende på utvexling med Norge och Danmark af enahanda försändelser senast blifvit stadgadt. Ett tuppfjät i rangordningen. IHallandsposten anmärkes: Folkskollärare, klockare, orgelnister och kantorer hafva i det nya kongl. rese-reglementet upptagits i samma klass som länsmän, sanjunkare och andra underoflicerare med flera. De hörde förut till klassen Åalle andre. Vinterknäppar på lyran, Malmö Handelstidnings poetiske redaktör tröstade sig i förra veckan öfver det vintriga vädret och de spärrade kommunikationerna med följande utgjutelse: Hu! det är vintrigt som i Kasan och varit sen i Onsdags så. Man sitter jemt och tuttar på och kölnar, blås och öker brasan, men valen som en lapp. ändå. Ett vackert förebud till våren, med fågelsång och grönt, jo pytt! — när man får gripa till botforen och vantar, pels och muff på nytt! Och stackars lärka, stackars vipa, som kommit så i vinterknipa, på isig mark och frostig äpg. och få, det kan man lått begripa, en sval och luftig syskonsäng. Och stackars tidningsredaktörer, när nyheter från hvarje kant, och annat som till yrket hörer, har innefrusit så bastant, liksom en mammut-elefant. Då är man riktigt att beklaga, när ingenting från något håll man kan till sina spalter taga, men måste fylla dem med noll. I Småland fastna gerna tågen hvarannan dag i drifvans bädd; der sitter posten, vinterklädd och lugn som haren uti rågen. Och detta tar nog aldrig slut, ty tåget hvarje vinter stänges, till dess vårt snöland strykes ut ur Sveriges karta eller spränges med nitroglycerin och krut. Men utan post, och strunt i detta, — när endast man har friskt humör, så finns väl något att berätta och någon sak att strida för. Är bläcket blott ej bottenfruset, och tanken ej till is förbytt, så har man alltid något nytt för ordet, sanningen och ljuset, för vetandet och för idn; ty något smått kan alltid skrifvas, hvaraf de frusna hjertan lifvas, som blommorna af solens sken. Väl är det vinterkallt, men dagen, med guld ochåäparbur öfverdragen, är ljus och klar med himmel blå, och strålar dansa deruppå, som vänligt genom rutan titta. Låt derför posten gerna sitta i Smålands snö, vi stå oss än, med solen till vår kammarvän, och dagens blåa hvalf till spegel Att lifva mensklighetens bröst med sanning, frihet ljus och tröst det är vår enda lefnadsregel, och dermed sluta också vi vårt lilla Mars-dags-rimmeri. Ovarsamhet med skjutvapen. Frår Lund berättas, att häromdagen i en af handelsbodarne vid stortorget derstädes en persor sigtade utåt och afsköt ett gevär, som honom ovetande var laddadt. En äldre qvinna träf. fades deraf i näsan och blet illa skadad. Mar vet ej, huruvida de i boden närvarande kände till att geväret var laddadt. Sparbank förenad med pantlanein -ätitning. I Hallandsposten läses: D. 9 d:s hölls å Sjönevads gästgifvaregärd et möte med Arstads och Faurås bäradsboer för öfver cnrnarhaänl med nant