Göteborgsposten – 20 mars 1866, sida 2

En lokomotivförare. En resande, som i bref till D. N. beskritver sina vedermödor på en resa från Göteborg till Stockholm under de starka snöfallen, tillägger angående lokomotivföraren: Vid Katrineholms station gick jag fram till föraren för att få höra hvad han tänkte, om det fanns någon möjlighet att framkomma till Stockholm på aftonen, då han helt lugnt svarade: vi skall fram. Han var så tillfrusen att knappt något at ansigtet var synligt, istappar hängde från såväl håret som polisongerna ner på axlarne. Rocken var genomsrusen och hård som en bräda. Jag kun de icke underlåta att beklaga honom. Han svarade med samma lugn: Ådetta är jag så van vid!