Göteborgsposten – 20 mars 1866, sida 1

Man hade kommit örverens om att tillfillet vore synnsamt. Det var bloti fråga om att skicka bud till ( halais, som till följe at det embate han beklädde varit nödsakad att följa konungen ända till det slott der hans majestiit skulle ligga öfver natten. I Äfven presideaten Coigneux infann sig. Han hade för utt bereda sig pu resan iklädt sig en kostym, sa löjlig att den aflockade ett leende fran allas läppar. Den drägt han antagit och som han utan tvifvel köpt i ett klädstand bestod al en tröja afr gratt kläde, ett buckligt harnesk, en lang värja, hösa gula kragstöflor, sönderritna här och der och birande alla spar as att den urSprunglige eguren tillhört nagon föreenende generation. Haas hufvudbonad bestod al en rödaktig mössa, som foriderplym i toppea. I I dom kanhända varit svart, med en röd fj Hvad som finnn mer ökade de närvarandes mun terllet presidentens gonerade hällning då han var den ol y. gjorde sitt inträ Oaktadt ban var föga belaten med det mottagande han rönte, tog Coneux sitt parti att skratta som de åör-iga, för att ej Synas latsa om na onting. och Bat te Sig Jemto de sammansvurna fram för ett groft arbetadt bord, som stod i fullkomligt harmoni med den öfriga möpleringen. Om någonsin en boning förtjenat namn af förfallen, så var det verkligen det värdshus der de nu befunno sig. Det är sannt att detta var just anledningen hvarföre de valt det. De fyra väggarne voro uppförde af illa sammanfogade plankor, genom hvilka blåsten och regnet kunde obehiudradt