Göteborgsposten – 20 mars 1866, sida 1

hade erbjudit honom en hjelptrupp för att underlätta utförandet af en öfverrumpling som han tillämnade. Tours tycktes vara det mest lämpliga stället för en politisk flykt. På högra sidan gick vägen till Meine, hvarifrån man kunde uppna Picardie, Normandie och Lothringen i det man förökade sitt parti med nagra missnöjda adelsmin; på venstra sidan frumströko viigarne åt södern på hvilka man lätteligen kunde kasta sig in 1 Savoyen eller Catalonien, äfven här förstärkande sig med nägra hofvets fiender, till hvilka helt visst kalvinisterna skulle sluta sig. Ögonblicket att handla var salunda kommet. Monsieur tänkte ocksa derpå med allvar. De anmärkningar Renaud frumstillt voro glömda, och denne hado ej ansett sig böra förnya dem. Han, de Puylaurens och de Rochefort voro i spetsen för utförandet; presidenten de Coigneux var den som gaf råden; grefve de Chalais törestod Monsicurs korrespondens, denne för att undvika misstankar borde ända till ista ögonblicket qvarblifva hos konungen. NVötesställena voro olika och fingo lämpas efter de tillsäilliga uppehällen pa resan. För det mesta utgjordes de af nagot uselt värdshus på stränderna at Loiretioden. Var det ej på en dylik plats man minst borde frukta kardinalens vaksamma emedan spioner? En afton stannade de Puylaurens, Rochefort, Coigneux och Renaud vid ett värdshus af obetydligt utseende liggande på slodstranden ungefär sex lieues från Tours. hvars höga toruspiror obetydligt kunde urskiljas från stället.