387) t TÅ Fäthhflens Antal i England och Wales med 400, 000 röstberättigade, af hvilka ena hälften skall bestå af arbetare. I grefskapen, d. v.s. på landet, skall förhållandet ställa sig så, att den arbetande klassen förlorar 1 innyrande, medan den i städernas valdistrikt skall erhälla en röst bland trenne. I det hela taget skall de väljandes antal i England och Wales förökas till 1,064,000: 550,000 på landet och 514,000 i städerna; och de röstberättigade skulle utgöra fjerdedelen af de fullväxta männen. Sedan Gladstone till sist sökt framställa hela förslaget såsom den helsosammaste och mest praktiska lösningen at reformproblemet, slöt han sitt 2 2 timmar ihållande tal med ett vältaligt upprop till huset, att låta den arbetande klassens grundade anspråk vederfaras rätt. Derefter utspann sig en diskussion som varade till öfver midnatt. Flera talare uppträdde emot förslaget, såsom Marsh, Fergusson, Montagu, Laing och Horsman, hvilken siste förklarade, att reformfrågans återupplifvande härflöt från Jord Russells föreställningar om hvad hans egen ställning påbjöd och icke från någon verklig reformönskan hos folket. Förslagets plötsliga tillkomst tillskref hsn äfven det välde, som mr Bright erhållit öfver lord Russell, och påstod att det genom denna allians påtvungits ett ovilligt kabinett. Times anmärker surmulet: Svårighet var det första ord, mr Gladstone yttrade i sitt tal, och intrycket af svårigheten i hans verk var det sista han qvarlemnade hos sina åhörare. Som bekant, beslöts dock, att förslaget skulle genomgå andra lösningen efter parlamentets påskferier d. 12 April. Tiden tills påsk skall troligen komma att litet flitigare begagnas för interpellationer inom parlamentet i de utländska frågor, hvilka med allt större makt tränga sig på allmänheten i Europa. Bland dessa är grälet mellan Österrike och Preussen det mest öfverhängande. I denna angelägenhet heter det nu, att Österrike utfärdat ett cirkulär till sina gesandter vid de europeiska hofven, hvari det påvältar Preussens våldsamma eröfringslust skulden, om ett krig möjligen skulle komma att utbryta. Besannar sig detta rykte, är ställningen mera kritisk än någonsin. andra sidan har Preussen verkligen utfärdat sin sista uppmaning eller Åsommationtill Österrike, men densamma hvilar ännu hos den preussiske gesandten i Wien, baron Werther, som icke skall meddela den åt österrikiske utrikesministern, förrän ytterligare ordre ingått pr telegraf. Emellertid fortfara krigsrustningarne å båda sidor; somliga säga, emedan de båda potentaterna vilja skrämma hvarandra till eftergifter, andra påstå, emedan de verkligen påtänka krig. Samma tvifvel råder äfven hos de båda regeringarne sjelfva. De veta, att hvardera utaf dem gjort vissa ouvertures hos italienska regeringen, men att ända tills för några dagar sedan båda ansett det för tidigt, att skrida till påbörjandet af en underhandling, som möjligen skulle kunna leda till ett definitivt och omisskänneligt arrangement. Österrike har nöjt sig med att gifva en vink om, att den dag kan komma, då Venedigs afträdande skall vara en möjlighet, under det Preussen låtit de italienska ministrarne förstå, att i vissa fall en auti-österrikisk allians skulle kunna förskaffa Italien Venedig, som det behöfver, likasom Preussen behöfver Slesvig och Holstein. Det är tvifvelsutan i öfverensstämmelse härmed som en officiös rysk ridn. förklarar, att en förveckling mellan de tyska stormakterna endast kan undvikas genom en europeisk skiljedomstol, hvars berättigande skulle ligga deri, att Preussens sträfvanden för att skaffa sig herraväldet i Östersjön måste framkalla en europeisk fråga. Skulle emellertid, slutar samma blad, ett tyskt krig uppstå, skall Ryssland förhålla sig neutralt, så länge dess egna intressen icke hotas, Äfven Sachsen förklarar i sin officiela tidn., att det vill bevara sin neutralitet, om Preussen och Österrike skulle råka i lufven på hvarandra. Häremot förklarar Bismarcks blad, att Sachsen är väl raskt med sin neutralitetsförklaring, isynnerhet som det omöjligen kan bli neutralt, då Österrikes och Preussens armåer väl satt sig i rörelse. Hånfullt frågar tidn, om Sachsen för sitt strategiska läges skull kanske vill låna sig åt den högstbjudande. Andra tyska Mellanstater deremot, som ligga mindre blottställda, draga icke i betänkande att rrdan nu förklara, det de vilja stå på Österrikes sida. Så säger Wörtembergs officiela tidning, att de preussiska tidningarne misstaga sig, då de påstå, att Mellanstaterna skola bli neutrala under ett sådant krig. Om någon skall gifva efter, heter det, och endera af sidorna maste nu ovilkorligen gifva efter, om det icke skall komma till en brytning, så skall det enl. vårt sörmenande vara Preussens skyldighet att göra medgifvanden. Bayern väger ännu. Times berlinerkorresp. tror Preussen vara nära att vinna det för sig genom förespeglingar på österrikiska Tyrolen etc. . Liksom kejsaren af Österrike, håller äfven konung Wilhelm i Berlin militärkonseljer. D. 12 d:s hade han en lång konferens med Bismarck, chefen för arm6ens generalstab, grefve Moltke, generaladjutanten Alvensleben och chefen för militärkabinettet, general Treschkow. M Samtidigt underrättas vi om att Österrike kastar städse nya trupper in i Böhmen, hvarifrån angreppet måste börja, och tillochmed plundrar Ungern på dess garnisoner, hvaraf framgår att det ej fruktar oroligheter i detta rike. Preussen deremot armerar och förstärker garnisonerna i sina schlesiska fästningar, der det har att vänta angreppet, och i öfrigt sätter sig på krigsfot. Under all denna tvekan är det säkert, att likasom Österrike skulle efter några månaders fälttåg nödgas inställa uppfyllandet af en del af sina finansiela förpligtelser, skulle preussiska regeringen icke heller kunna hålla ut med de penningar, hon redan har i sin ego, och ej heller kunna förskaffa sig ett lån, om hon icke gjorde fred med landtdagen. I Wien hålles konselj med marskalkerne hvarje lag, under kejsarens eget presidium, och ha befälnafvarne för alla armåekårer inkallats till Wien. De rågor, som hittills diskuterats, ha varit: 1. Är arneöen i fullt slagfärdigt skick, så att den kan i hvad gonblick som helst rycka i fält? 2. Är det möjligt utt med utsigt till framgång operera samtidigt på tvenwe punkter, i Nord och Söder? Frågorna hafva bevarats jakande. Derpå har eventualiteten af ett krig ned Preussen kommit till tals, hvarvid marskalk Besedek framlagt en utförlig expos, som vunnit kejsaens bifall. I Times framdrager en ins. en anmärkning mot le båda tyska grälmakarne, som synes värd uppmärkmhet. Han bevisar neml., att ett krig mellan Österike och Preussen är lagenligt omöjligt enl. den inernationela rättens bud, 11:te art. i Tyska Förbundskten af 1815, undertecknad ej blott af de tyska makk erna, utan äfven af Frankrike, Ryssland, England f te-, säger neml.: Tyska förbundets medlemmar förbinda sig att 2lIL 2 kent F — MoO0 — — —