Göteborgsposten – 19 mars 1866, sida 2

tH51d-I1CG MAPHi,måg d. 12:10 Mars var den vigtiga dag tör England, då dess regerings förslag till ny representatlionsreform skulle sramläggas inför parlamentet och den inre partikamp sannolikt inledas, som kanske ej skall leda till ett för patrioterna lika glädjande resultat, som det hvarmed en god Försyn vid en dylik frågas afgörande helt nyligen hugnat oss. Det kännes lugnande, att ha en så pvigtig angelägenhet nu afgjord hemma hos sig, på samma gång vårt intresse för dess förlopp och utveckling på andra ställen måste vara lifligare, ty vi känna nu, med minnet friskt af våra Decemberdagar, huru denna strid mellan privilegierna och folkets fordran af vidgade rättigheter för sig ej uteslutande säller det land, det territorium, der kampen sståndar, utan är hela mensklighetens sak, som berör oss alla. Vi kunna derför fullkomligt fatta de känslor, af hvilka engelska folket är i närvarande stund bemäktigadt; det är efterklang från de toner, af hvilka vårt eget inres strängar så nyss vibrerade. Redan kl. 8 på morgonen i Måndags — skrifves det trån London — voro parlamentsbyggnadens vestibuler, korridorer och försalar fulla med menniskor, som väntade i hopp att kunna tillkämpa sig en liten plats på Underhusets galleri, emedan finansministern Gladstone skulle på aftonen framlemna reformförslaget i Huset, så att man kunde vänta sig flera stora tal. Då på e. m. kl. 4 den person, som vikarierade för the speaker, hvilken blifvit sjuk, intog sin plats, voro också alla Underhusets rum fulla med tätt sammanpackade menniskor, och medlemmarnes bänkar, peerernas loger samt främlingsgalleriet likaså. Kort efter mötets öppnande inträdde mr Gladstone, som skulle bli aftonens hjelte, i salen, helsad med höga bifallsrop från den ministeriela sidan af huset, och sedan några mindre ärenden blitvit undangjorda, reste sig ministern till hållande at det stora tal, af hvars bevisningskraft och emottagande ej allenast reformsträfvandenas framgång, utan äfven regeringens öde måste i betydande mån bero. Han sade: Det har af regeringen erkänts fem gånger, i trontal sex gånger, att folkrepresentationen behöfver en reform ; med högtidliga löften hafva ministerer af såväl ena som andra partiet åtagit sig förpligtelsen att afhjelpa missförhällandena. Det är derför efter sädana förklaringar öfverflödigt att spörja efter berättigandet för regeringen att bringa denna fråga inför Husct. Eftersom ett nytt parlament under förlidet år framgått ur allmänna val, har regeringen ansett det för sin skyldighet, att åter taga saken i allvarligt betraktande. Den frågan uppstod likväl, om icke, i följd af bristfälligheten i de till buds stående statistiska data, framläggandet skulle uppskjutas till nästa session. Men genast inom första kabinettskonseljen efter lord Palmerstons död beslöts, att de erforderliga statistiska uppgifterna skulle anskaffas, för att man skulle kunna utan dröjsmål skrida till verket, så att regeringen skulle vara i stånd att i sessionens början framkomma med ett representationsförslag. Det gällde nu förslagets omfång. Först måste valrättens ställning i England, Skotland och Irland tagas i betraktande; derefter den stora och invecklade frågan om ny fördelning af parlamentssätena och nya gränser för städernas valdistrikt, en väsentlig del i hvarje allmän reformplan; slutligen äfven de lagliga bestämmelserna om undvikande af bestickningar vid valen. Man kunde ej vänta, att parlamentet skulle kunna under nuvarande session egna sin uppmärksamhet åt alla dessa sidor af reformfrågan. Regeringen beslöt derför att uppskjuta andra läsningen af billen till d. 12 April, förutsatt att parlamentet dertill lemnar sitt bifall; och skulle derefter förslaget till äfventyrs i Juli gå till Öfverhuset, så återstode likväl knappast mer än 24 oafkortade plenidagar för diskussionen af andra angelägenheter. Regeringen tänker derför tillsvidare företaga till behandling den första sidan af frågan, alltså utsträckningen af valrätten. Utan att på något sätt binda sig — erfarenheten visar det ringa gagnet af dylika löften —, öfverlemnar hon de andra sidornas behandling åt senare tillfällen; att härför inkalla ett nytt parlament, är alldeles icke nödvändigt, fastän man säger så här och der. Hvad beträffar grefskapernas parlamentariska representation, d. v. s. valdistrikten på landet, så går regeringens förslag ut på nedsättande af valcensus från 50 p. st. till 14 pund i årlig byresränta för ett hus — med eller utan jord, hvarigenom antalet af valmännen på landet skulle ökas med 171,000. Häri skulle den arbetande klassen ha nästan alls ingen del, men medelklassen en vida öfvervägande. Vidare skola de i städer och smärre valplatser boende förpaktare — de må vara i besittning af ärftligt förpaktareskap (copyhold) eller af förpaktning på bestämd tid (leaseshold) — likställas med egare af friköpt jord på dylika platser i hänsyn till deras berättigande att deltaga i grefskapsvalen. För valberättiganden af speciel natur är regeringen föga gynnsamt stämd; hon gör blott ett undantag till förmån för sådana män, hvilka kunna för tvenne år å rad bevisa sig ha ett depositum af minst 50 o. st. i en sparbank. Denna bestämmelse skulle hufvudsakligen verka på landet; dess omfång kan svårligen beräknas, det skall likväl icke vara betydligt. I afseende på valstädernas valdistrikt hafva fyra klasser särskiljis: 1. Personer, som bebo särskilda hus, och sjelfva betala sina afgifter (till stat och kommun); 2. Personer som bebo särskilda hus, men för hvilka husegaren betalar afgifterna (compund householders); 3. De hittills oberättigade personer, som bebo en särskild del af ett hus; 4. De personer, som på visst sätt bo tillsammans med husegaren, af hvilken de hyra ett rum. Sedan 1832 har antalet väljare i städerna stigit från 282,090 till 512,090 personer, en tillväxt som icke står i proportion till befolkningens tillväxt. Den arbetande klassen ingår deri med 26 proc., dock endast under det vidsträckta begreppet arbetande klass. hvilket lägges till grund för de statistiska uppteckningarne. Men år 1532 utgjorde arbetarne 81 proc. af de väljande, derför måste nu något ske till förhållandets återställande. Hvad de båda första klasserna angår, så skola hädanefter inskränkningsklausulerna ang. sättet för umgäldernas betalande bortfalla. och