Göteborgsposten – 19 mars 1866, sida 1

0741(19 UlIS1ICIIIL V. IN0OCI, IIVIIKUG UCIS IUIIIO 18grundlagsvidrigt, dels olämpligt, att ständerna nI suspenderade en lag, i stället för att afskaffa tden, der den befunnes olämplig, hvaremot a sprof. Olivecrona yrkade, att dödsstraffet måtuIte suspenderas på 10 år, hvartill han ansåg a ständerna ega grundlagsenlig rätt. Presteyr Joch borgarestånden hafva förut fattat samma ;r J beslut som adeln, hvaremot bondeståndet ensamt bifallit motionen. Be illustrerade tidningarne för sistl. Lördag äro af följande innehåll: den gamla: 0 Sommarnatten, poem af Aug. H. Dynastien Mings grafmonumenter (m. pl.). Vid återJkomsten trån Aganippiska sällskapet, af Emelie Flygare-Carln. Basunblåsningen vid Jerichos murar, af Abr. Mankell. Karnevalens firande i staden Ivrea. Snömassorna och takisarne, af Alexis. Återblick. Notiser tr. 1 utlandet; — den nya: Nils Gust. Nordenskiöld m. portr.). Gutarnes sång och spel (m. atbildn.). Hammershus på Bornholm; slut (m. plansch). En labiolog, skizz af Jo. Jo. Det kungl. slädpartiet (m. plansch). Vinterqvällen, skärgårdsromans af E. S—dt. En sommarfärd till Sulitelma, III. Teater och Musik. II Krönika. Svenska konstminnen (m. afbildn.) UHvarjehanda. Schack. — 8 Nordvestra stambanans riktning. A. B. santyder att utgången af voteringen hos ridderskapet och adeln (Karlstadsliniens antasgande) skulle berott derpå att bantäåget förl. thorsdags afton ankom till hufvudstaden i I tillräcklig tid, så att omkr. 20 vefterskrifna fördstärkningsmän lyckades hinna till riddarhuset före voteringens början. Frågan om denna bansträckning står nu sålunda: Adeln och presteståndet ha bifallit Karlstadslinien, borgarståndet Norumslinien, hvaremot bondeståndet icke uttalat sig för någondera och ej heller beviljat något anslag för banan Kristinehamn — Arvika, utan beslutit hos K. M:t begära att Norumslinien må blifva närmare undersökt. Antagligen kommer nu statsutskottet att inbjuda borgareoch bondestånden att förena sig om Karlstadslinien, såvida icke dessförinnan genom någon inbjudning stånden emellan ett rikets ständers beslut kan ernås. Då man emellertid tror sig veta att majoriteten i bondeståndet icke är sinnad att antaga Karlstadslinien och det ej heller lärer vara antagligt att den majoritet i borgarståndet, som bestämdt uttalat sig för Norumslinien, frångår denna sin åsigt, lärer förmodligen tvisten komma att afgöras i förstärkt statsutskott. I sådant fall kommer utan tvitvel tillsättningen af detta sista förstärkta statsntskott att ske med hänsyn till denna jernvägstvist, då vid denna riksdag det förstärkta utskottet icke lärer komma att votera öfver någon annan anslagsfråga af den betydenhet, att den kan föranleda nägra bestämda partigrupperingar. Från Töreboda skrifves d. 15 d:s till Red.: Vintern har då på fullt allvar tagit sitt herravälde öfver den milda temperatur, som så envist rådde i Januari och ett godt stycke in på Februari. Solen har väl några dagar blickat strålande fram och påminnt om det gamla ordspråket, att Mars med sitt skägg lockar barn utom vägg, men ack! det har varit så kort, att man knappt hunnit njuta af dess lifvande tillvaro. En skarp köld och snöstorm har som oftast aflöst hvarandra, så att all kommunikation blifvit hämmad och afbruten. Så tramt gamla märken hålla stånd, få vi fortfarande tumla om med Bore; ty det var skarp vinter natten efter de 40 martyrernas dag, och inträffar vinter då, bruka, säger man, 10 vinterliga nätter följa, hvadan vi alltså hafva att vänta oss en sen vår, mon leremot ett godt, sruktbärande år. Måtte det senare slå in! I skogarna häromkring ligger så mycket snö, att man omöjligen kan taga sig fram der, nycket mindre nedfälla och deritrån hemköra immer och sågstockar. Det är oftast förenadi med olyckliga följler att bönderna icke hafva bjellror såsom varningstecken på sina selar, då de begagna lädar. Man kan omöjligen höra, då någon commer körande med fart, så framt man icke ar Balders goda hörselförmäga, och derföre r det nästan omöjligt att undgå den olycka, om derigenom kan uppkomma. Detta är naurligtvis isynnerhet händelsen på de ställen, er en lifligare trafik eger rum och större olksamlingar bruka vara. På sista torgdagen ärstädes, som var ovanligt lifligt besökt, blef tt äldre fruntimmer, under det hon stod och ppgjorde med en annan person en liten affär, ul elad i ryggen ett så härdt slag af en lädstång, för ett halmlass, draget af 2 hästar, tt hon kastades ett bra stycke åt sidan, varigenom hon, till lycka i olyckan, undgick tt blifva öfverkörd, men erhöll ändå en så vår stöt, att hon för några dagar måste iniga sängen. Aterigen ha vi haft besök af våra raska usarer, denna gång inskränkande sig till 25 van rAalvwvtar Antm nn? 11.— 2