Bref till ett ungt fruntimmer i anledning af förslaget om utvidgade rättigheter för qvinnan. Bästa E...e! Du har säkerligen märkt, att hvarje tid med förkärlek upptager till besvarande vissa frågor, hvilkas plats på dagordningen den närmast föregående tiden betingat. Så utmärkes ett skede i historien af politiska hvälfningar, ett annat af religiösa rörelser, hvarefter i ett tredje den menskliga tankekraftens försök att omfatta och begripa allt är det mest utmärkande draget. I den föregående tiden hafva legat de orsaker, hvilka med en ny tillsats såsom impuls vållat omgestaltningen. Denna kamp mellan det nya och gamla för menniskoslägtet framåt och är i sjelfva verket civilisationen. En gammal filosof har uttryckt detta sålunda att strid är tingens fader, och Tegner menar detsamma då han talar om bijdningens historia såsom mensklighetens stora Ärsdabalk. En historisk period är den andres arftagare, och boet utredes af gode män, hvilka Försynen utser till det vigtiga värfvet. Äfven Du är arftagare, har sålunda tått på Dig öfverflyttade både tillgångarne och skulderna och måste i dessa arfstrågor ha nåson insigt; ty bildad är man blott försåvidt och i den mån man förstår den tid uti hvilken man lefver. Bland de frågor som sysselsätta vår tid, är frågan om qvinnans rätt att socialt afseende ställas vid mannens sida. Du bör isynnerhet i denna sak skapa dig en egen åsigt, och till ledning för Ditt tankearbete i denna riktning har jag några ord att säga Dig. Är fordran att qvinnan i medborgerligt afseende må vara lika berättigad med mannen välgrundad; är hennes befogenhet att bekläda statens embeten densamma som mannens; gör staten ett ingrepp i hennes menskliga rättigheter då han utestänger henne från vissa för medborgare i allmänhet öppnade vägar till sjelfförsörjning? På dessa frågor bör Du kunna afgifva ett svar, ett sjelfständigt svar. De äro mycket svåra, och största svårigheten lig