Göteborgsposten – 16 mars 1866, sida 2

sig till hälften böjd att gifta bort sin bror. Min vilja, min sintlighet isynnerhet ha ensamma kunnat förmå honom att tillkännagifva denna önskan; men i grund och botten är denna idå motbjudande för honom, det inser jag. Han darrar vid tanken på att orleanska grenen skall tillväxa och frodas vid sidan af hans ofruktbara stam. Det är blott genom att förskräcka honom som jag kan leda honom till en fast föresats. — Ja, anmärkte abben, men om Monsieur tager det råd allvarsamt som ni låtit gifva honom, om han beger sig härifrån ? — Jag skall ha ögonen på honom; men jag har ingen anledning misstänka det. Vid första ord jag yttrar, skall Gaston bli qvar, eller, om han rest, skall han återvända. Jag skall, om det blir nödvändigt, gifva honom tillbaka marskalk dornano och bröderna de Vendome, förutsatt att han samtycker till att gifta sig .... — Med mime de Comballet? — Rätt gissadt. Sedermera skall han ej vidare tänka på att störa lugnet i en stat, öfver hvilken hans son är bestämd att herrska. — Jag förstår. Men är det ej möjligt att Ludvig XIII. närmar sig Anna af Österrike? invände abbån. Ty i alla händelser är drottningen ej komprometterad i det här. — Hon skall bli det, svarade Richelieu smälcende. — På hvad sätt? — En eller annan dag skall du få veta det, svarade kardinalen, hvars ansigte plötsligt förmörkats. (Forts.)