Göteborgsposten – 15 mars 1866, sida 2

Gaston och hans förnämsta officerare skulle naturligtvis vara med på resan. Han skulle snart få erfara riktigheten af Renauds åsigter, och om han i början tviflat på sin unge förtrognes uppfattning af förhållandena, blefvo hans ögon öppnade genom det besök Boisrobert just dagen före hans afresa gjorde hos honom. Som man väl kan tänka återkom abben till sitt gamla ärende med mera ifver än någonsin. Denna gång likväl fanns det mäktiga skäl som talade för den sak han förfäktade. — Tänk noga på saken, monseigneur, upprepade Boisrobert oupphörligt, tänk på det anseende, den makt som skola komma er till del; tänk på freden, på er tillfredsställda ärelystnad, upphörandet af alla era bekymmer .... Gaston insåg att abbån hade rätt, men han ville ej gifva sig. Han fruktade också att genom en vägran förtörna kardinalen och komma hans yrede att återfalla om ej på honom, så åtminstone på hans vänner. Han beslöt derföre att söka vinna tid och gifva ett undvikande svar. Detta sättt att gå till väga öfverensstämde så väl med hans obeslutsamma karakter, att han ej hade någon svårighet att öfvertyga Boisrobert att hans förslag behagade honom mycket. — Låt mig endast, slutade han, fatta mig. Jag kan icke gifta mig så der, med knifven på strupen. — Som ni behagar, monseigneur; tänk öfver saken sade abben i det han aflägsnade sig. Farta Y