Göteborgsposten – 15 mars 1866, sida 2

de Vendome, som man invaggade med ej mindre lockande löften, tvekade ej längre att ställa sig hans majestäts önskningar till efterrättelse, då ban föreslog honom att åtfölja hofvet till Blois. Beträffande hertiginnan de Chevreuse som ej lemnade drottningen, så utgjorde hon följaktligen en nödvändig medlem af hofvet, likasom grefve de Chalais genom sin titel af kunglig garderobsmästare var fästad vid hans majestäts person. Renaud blef beordrad att kommendera eskorten. Han var dock ej känslig för så mycken heder. Förbannande sin onda stjerna som förde honom långt ifrån Paris, långt ifrån Blanche, långt ifrån herr de Tourville, skulle han helt visst begått den darskapen att begära sitt afsked om ej hans vänner och Gaston sjelf gifvit honom tydliga bevis på att det skulle smärta dem mycket att bli beröfvade hans tjenster. Beträffande Michel så var han långt ifrån ledsen öfver resan. Han hade allvarsamt fästat sig vid sin herre och aflagt sin bonddriägt för att ikläda sig en militärisk utstyrsel samt låtit sina mustascher och pipskägg växa för att rå ett mera krigiskt utseende. Det var sålunda utstyrd som han infann sig i Montreuil för att förkunna sin förestående afresa. — Huru! Du skall ännu längre bort! yttrade Brigitte i en ton af förebråelse. — Ja, min älskade, svarade han med en komisk värdighet som framlockade ett leende från fadren: vi skola kommendera den kungliga eskorten.