Göteborgsposten – 14 mars 1866, sida 3

Skridsko-klubben. Lät oss samlas glada skara, Att den glatta bane befara! Se, hur isens blåa rand Blänker emot snöig strand. Fort med skridskon på, att icke Kylig Boreas oss skicke Vid vårt dröjsmål ilars kast, Svalnande vårt blod i hast. Pröfvom nu det hvassa stålet, Låt det gå framåt — mot målet, Hvilket — straxt må afgjordt bli, Och en fylking bilda vi. Skyndom! Frostkall strömmar vinden, Fläktar rodnad skarp på kinden. Muskler, kraftigt spännen er! Endast härdning styrka ger. Raskt framåt vi kosan styre, Så att iskorn kring oss yre! Ej vi frukta falska Ran, Ty vi gå densamma banO, bur skönt med lek i hågen Att på spegelblanka vågen, Stelnad och kristalliskt klar, Fara få som vinden far! Kringom oss i silfverfärgen Glittra snöbetäckta bergen, Under oss det blåa tak Hvalfs till Ägirs festgemak. Öfver oss på vinterhimlen Solen tågar. Lustigt hvimlen, Sen tillbaka, innan qvälln Dunkel står på stjerne-pelln! —1—.