påhittat, och sedan han tillräckligt mycket förskräckt Ludvig genom att framhålla de oerhörda faror för staten hvilka genom denna sammansvärjning varit nära att uppkomma, förklarade han skrymtaktigt att han kände sig oförmögen att strida mot så mäktiga fiender och att han tagit sitt parti att lefva långt aflägsnad från hofvets oro. Då han lemnade konungen, steg han upp i en Vagn och lät köra sig till sitt slott i Fle ury. Renaud hade ej misstagit sig rörande de anledningar som förmått Richelicu till detta låtsade tillbakadragande. Oaktadt den unge adelsmannen ej hade några begrepp om diplomatien vid ett hof kunde han tillfölje af sin likgiltighet och saknad af personligt intresse för saken bedöma den utan passion. Hvarken Gaston eller hans vänner kunde se den med samma ögon som han. Deras intresse deraf gjorde dem förblindade. Då vår löjtnant denna afton begaf sig till konungen, hos hvilken han af Monsieur blifvit befalld att infinna sig, trodde han sig märka att Ludvig XIII. undvek alla tillfällen att bli ensam med sin bror och affekterade att synas fri från alla bekymmer. Hans majestär var likväl ytterst blek och hans mörka blickar afspeglade den sinnesrörelse han i verkligheten erfor. Efter de uppmaningar han fått af herr de Vendome och grefve de Soissons, beslöt sig Gaston likväl för att begära en enskild audiens. Ludvig betraktade honom med en sådan fasthet att han måste slå ned ögonen.